Kommunistiska Arbetarpartiet i

Finland höll sin 11:e kongress

KAP höll sin årliga kongress i hotell Punapirtti i Tavastehus. De 80 kongressdeltagarna hälsades välkomna av stadens borgarråd Veikko Syyrakki, som berättade om bygdens färgstarka historia. Staden är byggd kring Tavastehus slott, vilket har använts för olika ändamål. Bl a var det kvinnofängelse för politiska fångar. Hertta Kuusinen, känd kommunistisk ledare i den finska och internationella freds- och kvinnorörelsen, fanns bland fångarna under flera år.

KAP:s ordförande Hannu Harju hälsade kongressens ca 40 ledamöter och lika många åhörare och gäster välkomna. I sitt tal konstaterade han att Finlands makthavare har hamnat i dåligt EU-sällskap. Centralrådets rapport framfördes av partisekreterare Heikki Männikkö. Han betonade nödvändigheten att förstärka kampen mot EU och regeringens extremt EU-vänliga politik.

Kongressen ägde rum 5-6 juni, när bombkriget fortfarande rasade över Jugoslavien och medierna och etablissemanget som hetast drev på poströstningen i EU-valet. (Trots detta halverades valdeltagandet i Finland och sjönk från 60,4 procent 1995 till alarmerande 30,1 procent!) Dessa aktuella frågor – Nato och EU – samt internationellt samarbete präglade kongressen.

SKP:s hälsning framfördes av Sune Kauppinen, Danmarks kommunister (KpiD) representerades av Arne Seegaard och Norska NKP:s hälsning framfördes av Hans Petter Hansen. För Ryska Kommunistiska Arbetarpartiet (RKAP) talade Dimitri Silajev.

Partiets ordförande Harju analyserade utvecklingen i Europa och i världen: När Sovjetunionen och de övriga socialistiska staterna i Europa föll samman, applåderade borgarna och ville låta oss förstå att kapitalism och demokrati är samma sak och att kalla krigets tid har förvandlats till fredens tid. Nu måste vi ställa vissa frågor:

Har EU haft stabiliserande verkan i Europa? – Har folkliga och individuella demokratiska rättigheter blivit starkare? – Har Natos östutvidgning garanterat freden?

Idag kan vi se följderna av utvecklingen. EU och Nato har stärkt sitt samarbete och det har främjat varken fred eller demokrati. Tidigare neutrala länder som Finland och Österrike går nu i EU och Natos ledband, och Tyskland har blivit mer och mer tongivande i Europa.

Situationen i Jugoslavien visar att man nu tillämpar andra doktriner än tidigare. Det innebär att oroshärdar i framtiden kan uppstå på flera håll. Finlands makthavare, som helt ställt in sig hos EU och Nato, vill introducera Barentshavsregionen för EU, vilket väcker stor oro i hela Norden.

Harju konstaterade också att de finska socialdemokraterna firar 100-års minnet av bildandet av Finska Arbetarpartiet. Men de äkta arvingarna till Finska Arbetarpartiet är i dag kommunisterna, som representerar det äkta alternativet för dagens samhälle, när socialdemokratin har anpassat sig till makthavarna.

Vad detta alternativ innebär i den aktuella situationen, formulerades i partikongressens dokument "Öppning på 2000-talet", "samarbetsprinciper bör praktiseras", brev till broderpartierna "Öppet framträdande är väg till förtroende", "Fackliga rörelsen måste bevaka arbetarnas rättigheter", "Bara fredspolitiken kan garantera framtiden" och "Arbetarnas målsättning i 2000-talets kommunalpolitik".

Broderpartierna från Kuba, KPD och Korea hade skickat telegram till kongressen.