Undertecknad vill kommentera och förklara det senaste som hänt i spörsmålet om A-kassan.

Jag har fått mina uppgifter från A-kassornas samorganisation i Stockholm och från riksdagens informationssekreterare Eva de Geer. Jag har gått igenom arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU1, som handlar om A-kassan och arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.

Via tips från en hög tjänsteman på A-kassornas samorganisation har vårt utmärkta stadsbibliotek i Ludvika ordnat fram "Förordningen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter", utfärdad den 17 dec 1998.

A-kassan och arbetsmarknadspolitiken tillhör arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde, Johnny Ahlqvist (s) är ordförande och Ludvikas riksdagsman Hans Andersson (v) är en av ledamöterna i utskottet.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet, och miljöpartiet, som alla har regeringsansvar för arbetsmarknadspolitiken, bär också huvudansvaret för de beslut som har lett till alla hot om utförsäkring av arbetslösa.

När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det framför allt en fråga som är omdiskuterad – nämligen de s k volymkraven.

En hörnsten i tidigare arbetsmarknadspolitik var att så många arbetslösa som möjligt skulle kunna delta i åtgärder av olika slag. Det fanns flera skäl till de stora volymerna och volymkraven, bl a arbetslöshetsförsäkringens konstruktion som omställningsförsäkring. För att efter en period på 300 resp 450 dagar ha rätt till ytterligare ersättning måste den drabbade ha arbetat eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under en viss tid. Det s k "volymkravet" fungerade som ett slags garanti mot utförsäkring.

Nu har regeringen släppt på volymkravet för att kunna satsa pengar på dyrare åtgärder, exempelvis det s k kunskapslyftet och olika specialutbildningar. Kvalitet, som det så vackert heter, får gå före kvantitet.

Regeringen hänvisar till risken för "inflationsdrivande flaskhalsar". Man tycker att det är viktigare att förse arbetsköparna med välutbildad arbetskraft än att förhindra utslagning av utsatta människor. Det blir ett system av skräddarsydd utbildning för en del och utslagning av många andra.

Den tjänsteman som jag har varit i kontakt med på A-kassornas samorganisation i Stockholm har klargjort för arbetsmarknadsutskottets ledamöter att den nya politiken betyder utförsäkringar. Enligt honom skall exempelvis Hans Andersson från (v) vara väl införstådd med problemet. Jag tvivlar på det.

I en motion och t o m i en reservation föreslår vänsterpartiet att volymkraven tas bort. I vänsterpartiets motion N336 hävdas följande:

"Kvalitet bör gå före kvantitet. `Inflationsdrivande flaskhalsar´ skall motverkas och insatser för utbildning och yrkesmässig rörlighet prioriteras. Åtgärder med låg kvalitet, exempelvis ALU, API och OTA, skall successivt avvecklas och ersättas av kombinationer och praktik i olika former."

Vänsterpartiet har fått igenom de flesta av sina krav och borde vara nöjt.

Jag tvivlar dock starkt på att deras väljare är nöjda. Har inte vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna förstått vad den nya arbetsmarknadspolitiken kommer att leda till?

Dessa partier måste nu se till att ingen blir utförsäkrad. Annars blir det folkstorm.