LITE NYTT

Partierna har nyligen utsett sina kandidater till EU-parlamentet inför det kommande valet i juni i år. Men allmänheten tycks vara föga intresserad. Det är inte särskilt märkligt. Vem behöver ett parlament utan makt, som inte medfört något positivt?

Bristande intresse för EU-frågan är ändå lite synd. Kanske ska vi så småningom ta ställning till svenskt medlemskap i EMU. Då bör vi alla veta så mycket som möjligt. Vad innebär en anslutning för oss – något positivt eller något negativt? Men etablissemanget vill att vi ska veta så lite som möjligt, då kan vi lättare luras att säga JA.

Under den tid Sverige har varit med i EU har vår regering tillhört de i ett fåtal länder – fyra sådana – som varit mest följsamma till EU-direktiven som gällt social- och arbetsmarknadsområdet. Samtliga 55 direktiv följs av Sverige, mot i genomsnitt 35 inom samtliga EU-länder. Men det nämner man aldrig i EU-debatten.

Numera är Sverige liksom andra länder mycket angeläget om att hjälpa de länder som tidigare sökte bygga socialistiska samhällen. Det var annat förr. Bl a ska Sverige nu lägga "en" elkabel för leverans av högspänning till Polen. (Detta trots att vi i vinter själva tvingas köpa el från Norge och Danmark, bl a från koleldade kraftverk.

Till denna kabel ger EU bidrag med 21 miljoner. Märkligast är dock att EU också ger bidrag till genomförandet, vilket inte brukar ske. Så EU gillar också Polen numera.

Polen tillhör de länder i Östra Europa som snabbt vill in i EU. Vad kommer att hända om/när Polen blivit medlem? Polen tillhör de länder i Östersjöområdet som har de lägsta arbetarlönerna. EU kommer att tvingas ge stora bidrag till Polen, bl a deras jordbruk. Därmed tvingas också Sverige att via EU ge bidrag till landet. Vi tvingas alltså ge bidrag till ett land som svenska företag gärna flyttar till p g a låga löner och bristande social omsorg. Det är vad som är på gång ifråga om Polen och de baltiska staterna. Men det låtsas man inte om när man så ivrigt agerar för dessa fyra länders medlemskap i EU. Regeringens samarbetspartners låtsas inte heller om att vi kommer att stödja en direkt arbetarfientlig politik i andra länder, som dessutom drabbar svenska arbetare och lägre tjänstemän. Sådana följder har också svenskt medlemskap i EU.

När man lyckats lura svenska folket att rösta för svensk anslutning till EU, så var det ingen måtta på hur fördelaktigt detta skulle bli. Numera torde de flesta svenskar ha insett att detta inte stämmer. Men nu kommer det att heta: Ja, det blev kanske inte så mycket fördelar med EU, men om vi går med i EMU, då blir det mycket positivt.

Jag är inte mannen att bedöma vilken roll EU har spelat i fråga om de samhällsförsämringar som skett i vårt land. under senare år. Eller om det berott på en rå kapitalistisk politik, där strävan efter rättvisa och social omsorg fått vika för att gynna kapitalet. EU har i varje fall applåderat denna politik. Troligen är orsaken både ock.

I den nybildade Västra Götalands region har presenterats en Folkhälsorapport. Där framgår att sedan 1990 har antalet barn i fattiga familjer fördubblats. I dag lever mer än vart fjärde barn i familjer som har inkomster under socialbidragsnivån. Man tror inte sina ögon när man läser denna rapport.

Anledningen till att studien har gjorts är att det finns en klar koppling mellan dålig ekonomi och dålig hälsa. Detta gäller också barnen. Enligt en doktorand vid Göteborgs Universitet finns studier sedan 1800-talet som visar just detta samband. Barn som lever i familjer med dålig ekonomi oroar sig mer och har svårare att koncentrera sig i skolan. I rapporten förklaras att huvudorsaken till dålig ekonomi, bland dem som har arbete, är dåliga löner inom kommuner och landsting liksom svårigheten att få heltidstjänster.

I rapporten anges tre kommuner i Norra Bohuslän – Tanum, Munkedal och Strömstad – och en kommun i Skaraborg – Töreboda – där barnfamiljerna har de lägsta inkomsterna.

Nyligen skaffade jag skriften "EUROPA 2000 – EU INFÖR NÄSTA SEKEL" Under rubriken "Andra arbetsområden inom EU" finns ett avsnitt som kallas Folkhälsa och Konsumentskydd. Att arbeta för folkhälsa anges således som en viktig uppgift för EU-länderna. Det bordfe innebära att inga barn ska leva i fattigdom.

Men vad händer? Så vitt jag vet ingenting positivt. Om vart fjärde barn i en region i Sverige lever i en fattig familj, så måste det vara miljoner barn inom EU. Med åtföljande ohälsa.

I den rapport jag nämnt sägs också att låga löner och deltidsanställningar i stat och kommun är en av orsakerna till fattiga barnfamiljer. Vad gör EU åt detta? Ingenting positivt. Tvärtom, EU kräver att den offentliga sektorn mer och mer bantas ner. Med nämnt resultat. Det måste vara något som är fel någonstans såväl inom EU som Sverige.

Eller är det bara jag som är grinig??