Den 12 mars 1932 klockan 11 på förmiddagen är en lugn dag i Paris. Folklivet är koncentrerat till stadens centrum. Parisarna finns på ett och samma ställe; de kantar paradgatan Champs Elysée för att ge nationalskalden Aristide Briand en sista hyllning. Briand hade nyligen avlidit och skulle begravas denna dag, en vacker senvinterdag.

I den luxuösa våningen på no 5, Avenue Victor Emanuel III sitter den svenske finansmannen Ivar Kreuger. Hans konkurrenter i Sverige och USA jagar honom, och de lån och garantier som hans personlige vän, statsminister Ekman, garanterat ur den svenska statskassan är stora och svåra att betala tillbaka. Kreuger är hårt pressad. Men ändå lugnare än på länge.
Kreugers finansiella imperium, byggt på det tändsticksbolag som kontrollerar 80 procent av världsmarknaden för denna extrema förbrukningsvara och på starka monopolavtal med flera länder, är visserligen skakat.

Men Kreuger har ändå fått andrum. Striden med den tidens andra stora kapitalister som han givit sig in i, ser inte längre lika hopplös ut.

Motståndarna, den amerikanske storkapitalisten John Pierpont Morgan, JP kallad, och svensken Marcus Wallenberg agerar för att ta över Kreugers marknad. JP Morgan med sina intressen i de amerikanska järnvägarna, i stålföretaget US Steel och General Electric, hade i Kreuger fått en mäktig konkurrent på flera områden. Kreugers LM Ericsson hade t ex tagit över den amerikanska telefonimarknaden från Morgans ITT.

Wallenberg kontrollerade flera stora företag via den finansiella maktkoncentrationen som samlats i Enskilda Banken, men hans finansiella sfär hotades av Kreugers monopolavtal med omvärlden - avtal som garanterade bara Kreuger, och ingen annan, tillgång till dessa länders marknader.

Nu hade Kreuger, med hjälp av den svenska statsledningen, men mot Wallenbergs uttryckliga önskan, fått hjälp att klara sig åtminstone igenom det internationella krisåret1932.

Morgan och Wallenberg ger sig inte. Genom en omfattande baissespekulation har Kreugers fiender kommit över stora poster Kreugerpapper, som vid den här tiden kontrollerade viktiga delar av det svenska näringslivet: gruvföretaget Boliden, Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA), Skandinaviska Banken, LM Ericsson med flera. Baissespekulationen bygger på uppköp av aktier som snabbt förlorat sitt ekonomiska värde, innan de lika snabbt ökar i värde igen. Med hjälp av negativ ryktesspridning och samtidiga snabba utsläpp av Kreuger & Toll-aktier, minskar duon Wallenberg och Morgan hela Kreuger-koncernensvärde.

Fler säljer.

Småspekulanter grips av panik.

Aktiekurserna, som var grunden för koncernens finansiella stabilitet, sjunker snabbt.Bakom kulisserna köper Morgan och Wallenberg upp de aktier som bjudits ut till panikförsäljning.

Lånet från Riksbanken i Stockholm återgav Kreuger den finansiella basen. Han hade klarat den värsta krisen och var på väg tillbaka: Kreuger kunde börja rikta kontraslag mot sina fiender. Hans läge var långt ifrån hopplöst.

Ändå dog han.

Ett skott i bröstet mot en man på en soffa i en Parisvåning sätter stopp för en av den svenska kapitalismens ledande figurer. Polisutredningen är, minst sagt, bristfällig. Men den visar åtminstone att Kreuger inte kunnat köpa revolvern själv – han befann sig bevisligen på en annan plats, i sällskap med andra män, när vapnet inköptes i en butik i Paris.

Polisen struntar dock i att leta efter fingeravtryck på vapnet eller i lägenheten. Kreugers kropp placeras i en zinkkista för att med tåg föras hem till Sverige. Den obduktion som beställts och som regelmässigt genomförs i sådana är fall, ställs in.
Ingen får undersöka Kreugers kropp.
Flera frågor kring dödsfallet förblir olösta. Också frågan om vem som höll i vapnet.
Begick Kreuger självmord?

Eller blev han mördad?

Och i så fall: vem tjänade på Kreugers död?

Det som hände direkt efter skottet på Avenue Victor Emanuel III visar vem, vad och varför.

Tre dagar efter dödsfallet i Paris börjar slakten av Kreugers imperium. På ett kontor i Stockholm samlas en kommission för att undersöka Kreugerkoncernens tillgångar och inventera papper och dokument som kan omsättas i kontanta tillgångar. Kommissionen består av män ur det kapitalistiska toppskiktet.
Men ingen ur Kreugerkoncernens ledning.
Istället sitter här bara Wallenberg-män. Det är bankdirektören Jacob Wallenberg och direktören Prytz från Svenska Kullagerfabriken (SKF). Ytterligare finansmän med Wallenberganknytning och Wallenbergs advokat, Stenbeck, farfar till nu aktuelle mediamogulen och kapitalisten Jan Stenbeck.

Stenbecks roll är klar: han skall blanda bort korten för både regeringen, som oroligt ser på när landets ledande finansiella sfärer råkat i bråk med varandra, och för Kreugerkoncernens män. Han skall dessutom undersöka Kreugers tillgångar för att skaffa sina egna uppdragsgivare en klar bild av vad som finns att hämta hos Kreuger. Stenbeck har redan meddelat styrelsen i Kreuger & Toll att kommissionen agerar på "kungligt uppdrag", det vill säga på regeringens uppdrag.

Uppdelningen av Kreugerkoncernen tar inte lång tid. Utan opposition från Kreugermännen, som tystats effektivt, kommer kommissionen snabbt fram till att Kreugers affärer bara består av luft, att bolaget är konkursmässigt och att Kreugermännen i själva verket är brottslingar. Flera, bland andra Ivar Kreugers bror Torsten plus många direktörer, döms också till fängelse eller stora bötesbelopp.

I själva verket är de inte mer skyldiga än Wallenberg-männen, de som nu börjat ta över Kreugerkoncernens tillgångar. De presenterar dittills okända ekonomiska krav på Kreugerkoncernen, vilket ger dem rättigheter att ta över motsvarande summor i aktier - aktier som nu inte är värda någonting. En aktie som tidigare kostade 300 kronor är nu, genom Wallenbergs agerande, inte värd mer än kanske en femma.
Maktövertagandet blir en billig affär.
Wallenberg tar kontrollen över Skandinaviska Banken som införlivas med Enskilda Banken. Han tar över Tändsticksaktiebolaget genom att köpa aktier till vrakpris – aktier som sålts av de många småspekulanter som gripits av panik när ryktena om Kreugers obestånd nått allmänheten. Rykten som placerats ut och spritts av - Wallenberg. På samma sätt övertar Wallenberg LM Ericsson.

Inom ett par dagar har Wallenberg tagit kontrollen över hela Kreugerkoncernen. Den liberala regeringen har stått passiv vid sidan, kanske rent av stött maktövertagandet; finansministern Hamrin har till och med öppet agerat för att ge Wallenbergkommissionen "kunglig" auktorisation. Kreugermännen har hindrats att agera.
Wallenberg har vunnit kapitalisternas krig.
Så svaret på frågan: "Vem tjänade på Kreugers död?", skall sökas i svaret på frågan "Vem tog över Kreugers imperium?".
Svaret: Wallenberg!