Nu är snart drevet igång mot alla som fortfarande har modet att kalla sig för kommunister.

Det är i och för sig inte så konstigt eftersom vi är de enda som ifrågasätter dagens samhälle.

Vi är de enda som har ett politiskt alternativ.

Innan kontrarevolutionen segrade i Sovjetunionen så sade alla att "vänta bara, så fort arkiven öppnas så kommer sanningarna fram".

Nu har arkiven öppnats, plötsligt så har det blivit väldigt tyst. Allt det där som vi skulle få reda på saknas.

Tvärtom, i USA (av alla länder) så visar forskare att uppgifterna (läs lögnerna) om antal döda i Sovjetunionen efter revolutionen inte stämmer. Bortsett åren under andra världskriget så dog det inte mer i fånglägren i Sovjet än i fängelserna i USA. Och då dog det ju en hel del andra människor också världen över.

Robert Congquest´s sätt att beräkna antal döda har inget stöd i verkligheten.

Ingen skall försöka inbilla mig att politikerna i Stockholms stadshus vill brännmärka oss kommunister för att vi är odemokratiska.

Det är för att vi vågar stå för vår åsikt, d v s att ägandeförhållandena i Sverige måste ändras, att makten måste ges till dem som producerar vins-terna på företagen.

Det är verklig demokrati, inte den borgerliga demokratin som vi har idag, där ett fåtal människor tillåts profitera på den arbetande delen av befolkningen.

Vi kommunister är de verkliga demokraterna