Den stora gruvstrejken

Tisdagen den 9 december 1969 är en dag som för långa tider kommer att stå inskriven som en betydelsefull milstolpe i svensk arbetarrörelses historia. Då satte sig nämligen 35 gruvarbetare i Leveäniemigruvan i Svappavaara i protest mot att LKAB sänkt lönerna.
"Nästa dag började det röra på sig i Kiruna. Mekanikerna vid LKABs centralverkstad bestämde sig för att solidarisera sig med kamraterna i Svappavaara. Vid 12-tiden stod centralverkstaden stilla.
LKAB-ledningen stängde av telefonförbindelserna med underjorden, men via lastbilar och andra medel spred sig budskapet som en gräsbrand: det är strejk!
Den 11, torsdag, var strejken i Kiruna och Svappavaara ett faktum; 3 100 man satt stilla.
Den 12 var det Malmbergets tur. När förmiddagsskiftet kom till sina arbetsplatser samlades man i grupper, resonerade, knöt nävarna och satte sig ner. Från kl 10.00 fredagen den 12/12-69 var strejken total i Malmfälten. 4 800 man hade lagt ner arbetet.
Att det under strejken utkristalliserades två grupper: 'hökar och duvor', var egentligen bara naturligt. 'Duvorna' var vissa fackliga (s)-märkta representanter med draghjälp av både borgerliga partier och (s)-regeringen, olika 'förbundshöjdare' och faktiskt också kommunala tjänstemän.
'Hökarna', det var de kommittémed-lemmar som respekterade gruvarbetarnas krav, de beslut som fattades på stormöten. Att "hökarna" till största delen kom att bestå av kommunister är inte på något sätt onaturligt. Det var just kommunister som var tongivande i de fackliga samman-dragningarna, hade förtroende hos gruvarbetarna och som stod för vad de lovade.
Den viktigaste frågan, månadslönen, var det stora tvisteämnet, men de som verkligen representerade gruvarbetarna, strejkkommittéerna, gav inte med sig, när LKAB kom med 'vissa utfästelser'. Det blev ingen återgång, förrän den Centrala strejkkommittén tog beslut därom och ett stormöte låtit gruvarbetarna själva fälla avgörandet. Arbetet återupptogs den 4 februari 1970". Så minns Olle Hultin från Kiruna, en av kommunisterna i strejkledningen, dessa dramatiska dagar, som inte bara ledde till fasta och högre löner för gruvarbetarna, utan också banade vägen för MBL och LAS för hela den svenska arbetarklassen.