Jag har också besökt norra Korea, och mött ett folk som utsatts för aggressiva stormakters erövringsförsök under hela vårt sekel, skriver Christer Lundgren i ett genmäle till en artikel som Kent Härstedt (s) nyligen publicerat i Helsingborgs Dagblad.

Under RUBRIKEN "Eremitriket Nordkorea" skriver Kent Härstedt om "världens mest isolerade land". Artikeln är en recension av Erik Cornells bok "Nordkorea - Sändebud till Paradiset", som tycks befästa de vanligaste fördomarna och dölja de viktigaste problemen som rör Koreafrågan.

Det nordkoreanska samhället är på många sätt olikt vårt, men att det skulle vara "fullständigt ologiskt och obegripligt" är inte sant. Liksom Kent Härstedt har också jag besökt norra Korea. Men den känsla jag fått är inte präglad av surrealism utan av en grundläggande solidaritet med ett folk som under hela vårt sekel utsatts för aggressiva stormakters kolonisation och erövringsförsök men vågat slå vakt om sin självständighet och sitt oberoende. Visst finns det förklaringsmodeller som hjälper om man verkligen vill förstå ett i sig unikt samhälle med många särdrag.

Korea var under seklets fyra första decennier en japansk koloni. Efter Japans kapitulation 1945 delades landet av stormakterna mot det koreanska folkets vilja. Under Koreakriget 1950-53 försökte USA krossa den självständiga statsbildningen i norr och lägga under sig hela landet. Att landet under 50 år befunnit sig i krigsberedskap beror på att USA vägrat sluta fred och hållit landet kvar i en situation av krigshot och kärnvapenutpressning. Att högteknologiska missiler och sannolikt kärnvapen i dag står inriktade mellan Nord- och Sydkorea är en halv sanning. Kärnvapnen är amerikanska och finns enbart på sydsidan.

Demokratiska Folkrepubliken Korea påstås vara ett aggressivt land. Detta är inte sant. Det är ett land som till skillnad från USA aldrig angripit något annat land, och till skillnad från södra Korea aldrig heller sänt trupper för att delta i aggressionskrig mot något annat land. Däremot har det med stor beslutsamhet och stora uppoffringar byggt upp sitt försvar för att kunna värna sitt oberoende om det blir angripet.

Härstedts påstående att norra Korea under de senaste decennierna i stort sett har slutit sig helt är förvånande. Pyongyang har gjort stora ansträngningar för att bryta den påtvingade blockaden, föra dialog med USA och Sydkoreas regim, knyta affärskontakter med omvärlden och öppna dörrarna för internationella biståndsorganisationer. De har också tagit konkreta steg för att genomföra en mer flexibel ekonomisk politik, bland annat genom att skapa den ekonomiska frizonen Rajin-Sonbong och bjuda in utländska investerare.

Landet har sin egen ideologi, som sätter självständighet och oberoende i centrum. Juche (med betoningen på första stavelsen, inte som Härstedt skriver juché) betyder mycket riktigt självtillit eller att lita på egna krafter, eller mer exakt på mobilisering av det egna folkets krafter. Men det betyder inte, och har aldrig inneburit, att landet avvisar bistånd utifrån. Däremot avvisar man envist alla försök av främmande makter att ta kontrollen, och det är detta som retar supermakten USA, den revanschsugna kolonialmakten Japan och andra som eftersträvar hegemoni över Korea.

Under 90-talet har Korea haft stora svårigheter, i första hand med jordbruket men också med energiförsörjningen. Att gå så långt som att tala om "ekonomisk kollaps" är dock vilseledande; landets ekonomi har inte brutit samman. Den grundläggande orsaken till dessa svårigheter är inte strävan efter oberoende och självtillit. Tvärtom är det denna inställning som gjort att koreanerna lyckats ta sig igenom svårigheterna utan att ge upp sin självständighet och sin strävan efter ett socialt jämlikt samhälle.

Artikelförfattaren är journalist och redaktör för tidskriften Korea-information.

Fotnot: Mer att läsa om Nordkorea:

Bruce Cumings: Korea’s place in the sun; A modern history (Norton, 1999).

Martin Hart-Landsberg: Korea - Division, Reunification, & U.S. Foreign

Policy (Monthly Review Press 1998).

Anna Louise Strong: Ögonvittne i Nordkorea - Ett dokument från 1949

(Korea-information nr 3, 1998).

Sten Swedlund, som var delegationschef för Internationella Röda Korser i Nordkorea, säger till SvD 20.10.99 att mycket av vad som sägs och skrivs om Nordkorea bygger på förutfattade meningar.

" Jag upplevde en fantastisk solidaritet mellan människorna i Nordkorea. Ingen skor sig på någon annan. I Pyongyang ligger ingen hemma och dör i ensamhet. Även de fattigaste, änkorna, barnfamiljer och handikappade delade med sig av maten från Röda Korset. Det finns en omtanke om medmänniskorna i Nordkorea som vi kan lära av."