Följande artikel från El Pais (Landet), en spansk tidskrift med etablerade åsikter, är mycket viktig.
I flera månader har vi barrikaderats med historier som hävdar att serber dödat tusentals etniska albaner och dumpat dem i massgravar i Kosovo. Jag sökte nyligen på Internet efter tidningsartiklar publicerade de senaste 90 dagarna och innefattande orden "Kosovo" och "massgrav". Rapporten kom tillbaka: "Fler än 1000 för många att lista." Jag var tvungen att begränsa sökningen till artiklar i New York Times och fick ändå fram 80, nästan en per dag.

Det har varit en jättelik luftballong av antiserbisk publicitet, men nu kommer nålen: Spanska rättsmedicinska experter, just återkomna från norra Kosovo, där de fått veta att de skulle bli tvungna att inspektera de värsta serbiska skändligheterna, fann inga massgravar och inga bevis på tortyr.

El Pais Pablo Ordaz, Madrid

Spansk polis och rättsmedicinska experter har inte funnit bevis på folkmord i norra Kosovo. Fångar i [fängelset] Istok sköts efter Natos bombningar.

Krigsförbrytelser ja; folkmord nej. Detta visades definitivt igår av den grupp spanska experter som bildats av tjänstemän från polisexperter och civila rättsmedicinare som just återvänt från Istok, den zon i norra Kosovo som kontrolleras av [den spanska] legionen.

187 lik som hittats och analyserats i nio byar hade begravts i enskilda gravar, vanligen i riktning mot Mekka av respekt för kosovoalbanernas religiösa tro och utan tecken på tortyr.

"Det fanns inga massgravar. Serberna i allmänhet är inte så dåliga som de har utmålats", reflekterade den rättsmedicinske tjänstemannen Emilio Pérez Pujo.

Detta var inte den enda ironin. Även de upprepade beräkningar som "de allierade" presenterar om tragedin i Kosovo ifrågasattes.

"Jag har sett på uppgifterna från FN, sade Pérez Pujol, direktör för Cartagenas Rättsanatomiska Institut, "och de började med 44 000 döda. Sedan sänkte de siffran till 22 000. Och nu kör de med 11 000. Jag ser fram emot vad den slutliga sammanräkningen faktiskt kommer att bli."

Den spanska delegationen, som nu skulle lämna en rapport till Internationella Krigsförbrytartribunalen i Haag, lämnade Madrid i början av augusti med känslan att de beträdde vägen till helvetet.

"Man sade till oss att vi skulle komma till Kosovos värsta zon. Att vi skulle förbereda oss för att genomföra mer än 2 000 obduktioner. Att vi skulle behöva arbeta till slutet av november. Resultatet är mycket annorlunda. Vi fann endast 187 lik och vi kommer inte att återvända," förklarade chefsinspektören, Juan López Palafox, ansvarig för Poliskontoret för antropologi och vetenskap.

Både rättsmedicinarna och polisen tillämpade sina erfarenheter från Rwanda för att avgöra vad som inträffade i Kosovo, åtminstone i den sektion som den spanska enheten fått ansvar för, och de lyckades inte finna några bevis på folkmord.

"I det före detta Jugoslavien", sade López Palafox, "begicks brott, varav några utan tvekan var förfärliga, men de berodde på kriget. I Rwanda såg vi 450 lik efter kvinnor och barn, det ena ovanpå det andra, alla med skallarna uppbrutna." Chefsinspektören tillade att i Kosovo däremot hade de funnit många isolerade kroppar.

"Det ger ett intryck av att serberna gav familjerna en valmöjlighet att lämna sina hem. Om någon medlem av klanen, av vilket skäl som helst, beslöt att stanna, hittades de döda när man återkom, skjutna eller med någon annan metod."

En av medlemmarna i den spanska delegationen kastade ljus över händelserna i Istoks fängelse, som bombades av Nato-plan i slutet av maj. Arbetet, som leddes av López Palafox och Pérez Pujol, syftade till att lösa följande gåta: vem dödade de mer än 100 fångarna Nato eller serbiska soldaters kulor? Svaret, enligt de preliminära studierna, är klart. Några av de analyserade liken hade splitterskador och föreföll därmed klart ha dödats av bomberna. Men andra dog av klara rena kolsår, kanske av kulor från maskingevär. Mest sannolikt är att fängelsets interner försökte fly efter bombningarna och sköts av serbiska vakter.

Jag har läst historier om massgravar dygnet runt. Jag hoppas göra en detaljerad analys inom kort. Under tiden är här några observationer:

* Man skulle vänta sig att historierna är förskräckliga. Det som överraskar är att de är så monotona använder samma fraser att det är tröttsamt att läsa dem.

* Historierna är ofta skrivna i en halvlitterär stil, som "En mössa låg på marken, med röda stänk bakpå. ’Vem anade att serberna skulle göra detta’ frågade den utmärglade albanen. Han hade tårar i ögonen." Detta sätt att skriva skapar en oklar misstro och gör läsaren mottaglig för obelagda påståenden.

* Bevis, om de förekommer, är anekdotiska; källorna är vaga.

* Upptäckten av, eller till och med ryktet om en grav citeras (ofta av någon auktoritativ person) som bevis på serbiska illdåd. Dessa illdåd diskuteras sedan ingående, men helt spekulativt. Rättegång i media. Det räcker för att göra läsaren förvirrad, särskilt då man läser dessa "nyheter" timvis åt gången.

* Argumenten går i cirklar. Döda kroppar har hittats. Det antas att de är albaner; de är civila; de dödades av serber; serberna var soldater eller poliser. När dessa spekulationer väl uttalats, blir de en del av redogörelsen och citeras i senare artiklar som etablerade fakta.

De spanska experterna fick veta att de skulle finna 2 000 kroppar. De såg 187. Många tycks ha dött när Nato bombade ett fängelse eller efteråt, då de försökte fly. Den enda krigsförbrytelsen i detta sammanhang är Natos. Det är en krigsförbrytelse att bomba vilket som helst civilt mål, inte minst ett fängelse, som verkligen är "sittande fågel".

De rättsmedicinska specialisterna spekulerar att de återstående liken är efter albanska civila som dödats av serbiska trupper eller polis. Dessa människor är de enda möjliga offren för krigsförbrytelser. Här uppmanar vi till försiktighet. Varje tjänsteman i ett Natoland står under press att upprepa Natos linje. Trots det luftade dessa spanska experter sina reservationer offentligt. Observera att då de diskuterar individerna med skottskador, klargör de att de spekulerar: "Det ger ett INTRYCK av att serberna gav familjerna en valmöjlighet att lämna sina hem..." Men hur skulle de kunna veta att detta var albaner beordrade av serbisk polis att lämna sina hem och skjutna då de vägrade? Som de noterar, fanns inga vittnen. I vilket fall som helst, med tanke på UCK:s kontroll över Kosovo, är albanska vittnen med stor sannolikhet agenter för eller dominerade av UCK och UCK är ökänt för sina hårda metoder mot dem som gör motstånd. Lögner har varit en central del i den separatistiska arsenalen under de senaste tio åren ett vapen i en kamp för att vinna internationellt stöd bland allmänheten.

Det finns naturligtvis en mängd döda människor i Kosovo. Under ett och ett halvt år rasade ett våldsamt krig mellan UCK-terroristerna och den jugoslaviska armén och polisen. UCK har haft fria händer i Kosovo sedan början av juni; gott om tid för att flytta omkring kroppar, klä soldater som civila, repetera UCK-anhängare som "sörjer anhöriga". Så låt oss ta de "mördade civila som gjorde motstånd" med en stor nypa salt.

Vi säger INTE detta för att serber inte kan begå illdåd, utan för att de albanska separatisterna har gjort lögnen till ett vapen i idékampen och för att vi stödjer det som var ett av det amerikanska rättssystemets fundament: att en person (än mer ett folk) är oskyldigt TILLS DET BEVISATS SKYLDIGT. Det räcker inte att skulden försäkras i pressen, eller "bevisas" av icke ifrågasatta vittnesmål från dem som är part i målet i ett polariserat samhälle. Försöken att använda falska bevis visar endast att Nato försöker lyncha serberna. När detta är sagt, bör vi hedra dessa hjältemodiga spanska vetenskapsmän och poliser. De har riskerat att dra på sig Natos ilska och riskerat sina karriärer för att försvara sanningen. Deras mod och anständighet är hoppingivande.