Dagens marknadsekonomer utvecklar fritt och hämningslöst sina ekonomiska teorier på dagstidningarnas närings-livssidor, i det pålitligt reaktionära programmen Ekonomiska klubben, i Ekonomiekot i Sveriges radio och i Aktuellts ekonomiska nyheter, för att bara nämna några exempel på de nya näringslivstillvända mediamänniskorna. Dessa den nya tidens hovnarrar säger alltid det kapitalets herrar förväntar av dem. Problemet för dessa näringslivstillvända analytiker, som när företagen köper upp varandra för att eliminera konkurrensen i sina frågor till det monopoliserande företagets VD snällt ber att få veta "vilka synergieffekter denna sammanslagning har", är att den svenska arbetskraften är för dyr. De framställer arbetskraften som en handelsvara, vilken som helst. Lönen har inte anpassats till marknadsförhållandena. I dagens läge med en hög arbetslöshet borde priset på arbetskraft gå ner. Då ska efterfrågan öka och arbetslösheten försvinna. Nu finns det enligt dessa experter starka strukturella hinder för att denna "vetenskapliga" modell ska fungera. Fackföreningsrörelsens styrka, strejkrätten och den arbetsrättsliga skyddslagstiftningen är de största hindren, som successivt måste undanröjas. Den arbetsrättsliga lagstiftningen medför att arbetstiderna inte kan göras så flexibla som behövs, att anställningsavtalen inte är så kortvariga och osäkra som näringslivets behov av växlande arbetskraft ställer krav på och att arbetsmiljölagstiftningen blir konkurrenshinder.

Varför dessa marknadsförespråkare plötsligt gör halt i sin fria marknadsförkunnelse framför "varan" arbetskraft" när leverantörerna arbetstagarna - inte vill leverera sin produkt utan innehåller varan genom strejk, för att få veta priset före leverans, förtäljer inte historien.