Firandet valde vi att förlägga i Malmberget. Vi gick ut under parollen ”För enhet och solidaritet”.

Vi hade tänkt hålla mötet på klassisk mark, på trappan till Malmbergets sporthall (under gruvstrejken 1969/1970 så utgjorde sporthallen lokal för stormötena och de strejkande gruvarbetarnas kvinnor och barn samlades med plakat på just denna trappa.)

Men på grund av kyligt väder och snö i luften så flyttade vi arrangemanget över gatan till Nordan (fd Folkets Hus i Malmberget). Vi hade bokat själva foajén med tillhörande fikdel.

Entrén smyckades med röda fanor och röda ballonger.

Vi satte upp vår banderoll med texten ”Arbete och Fred” tillsammans med våra partifanor som bakgrund där talarna skulle stå. Mötet samlade omkring 100 personer. Vi delade ut partiets flygblad ”Rätten till arbete – en mänsklig rättighet”. Vänsterpartiet hade insamling till ”Ship to Gaza”.

Dagen till ära inleddes med att kören Träskfolket sjöng Norrbottenssången.

Talen varvades sedan med musik av nämnda kör samt av Simon Lundmark som bl.a. framförde en kraftfull version av Mikael Wiehes ”Tillsammans”.

Första talare upp var Lena Olsson, riksdagsledamot (V) som talade om vikten av att arbetarrörelsen håller samman mot den giriga borgerliga politiken. Hon belyste även vikten av att satsningar på det offentliga måste ske istället för skattesänkningar.

Ung vänsters representant Sofia Bensalem fokuserade sitt tal på den situation som dagens ungdomar möter i sin vardag. Hon framförde bl.a. att varje ungdom måste ges rätten till arbete och bostäder.

Tredje talare var undertecknad för SKP som började med en reflektion över 1:a maj som kampdag. Jag vävde samman att kampen mot orättvisor och segregation runtom i världen oftast är ett uttryck för klasskamp fast de tar olika former beroende på vilka förutsättningarna är. Lyfte även upp vikten av enhet och solidaritet inom arbetarrörelsen. Jag berörde även den samhällsomvandling kommunen står inför pga gruvverksamhetens expansion. Att inget område, berörd invånare, får lämnas till sitt öde. Alla måste omfattas av de avtal som kommunen tänkt teckna med LKAB. En helhetslösning förutsätter att alla ingår för annars är det ingen lösning för helheten. Samtliga berörda kommuninvånare måste kallas till öppna stormöten innan beslut fattas. Detta för att ge medborgarna en chans att kunna yttra sig – det är en förutsättning för en demokratisk förankring i besluten. De kostnader som gruvans expansion medför på samhället måste LKAB stå för. Att det är det enda rätta och riktiga.

Jag tog även upp de grundläggande förutsättningar som krävs för att våra barn och ungdomar skall få en bra start i livet och kunna ta steget in i vuxenlivet. Bra förskola, skola, sommarjobb, arbete efter avslutade studier, bra bostäder med rimliga hyror och en meningsfull fritid. För att kunna erbjuda det så krävs en konsekvent arbetarpolitik stadigt stående på socialistisk grund.

Jag avslutade med att det inte räcker att bedriva kampen en dag om året, utan att det måste ske hela tiden. Att vi ensamma inte är någonting, men att vi tillsammans faktisk kan skapa förändring, men att det krävs, organisering samt att vi kämpar och lär.

Sista talare för dagen var Bror Wennström, ordförande i PRO Gällivare. Han gjorde en historisk tillbakablick hur Sverige utvecklats under hundra år. De progressiva framsteg arbetarrörlsen gjort men även det som inte förändrats märkbart. Att människors demokratiska rättigheter idag inte är garanterade. Folk diskrimineras fortfarande och det utifrån etnicitet, kön och religion. Att samma politik som satte kriterierna då fortfarande är det som styr. Där de som är rika blir rikare samtidigt som de som skapar samhällets vinster får ta del av allt mindre. Han berörde även nedmonteringen av det sociala skyddsnätet genom försämrade sjukförsäkringar och a-kassor. Diskrimineringen av pensionärer och den ökade barnfattigdomen. Att man börjat föra statistik över barnfattigdom är ett tecken på hur den sociala-ekonomiska utvecklingen skett under gångna hundra åren. Att den förda politiken lett till att allt fler tvingas till att söka försörjningsstöd (socialhjälp). Hur den nuvarande skattepolitiken urholkar den offentliga sektorns möjlighet att trygga den sociala-ekonomiska välfärden för medborgarna samtidigt som riskkapitalbolagen gör gigantiska vinster och placerar pengarna i skatteparadis på kontinenten.

Han framförde att vi måste tillbaka till den solidaritet som lett till de framsteg som arbetarrörelsen tillskansat sig under årens lopp. En påminnelse till dagens förvärvsarbetande, att just de kan vara morgondagens arbetslösa med halverade a-kassor eller långtidssjuka med försämrade sjukförsäkringar. Han uppmanade till gemensam kamp, inte bara för dagens generationer utan även så att morgondagens kan åstadkomma en solidarisk värld i social-ekonomisk trygghet, fred och frihet.

Han avslutade sitt tal med att belysa att vi samlats under parollen ”enhet och solidaritet” för att det krävs att arbetarrörelsen drar år samma håll, i kampen mot det som hotar välfärden.

Mötet avslutades med att vi unisont sjöng Internationalen.

Sammantaget så var detta ett lyckat arrangemang som drog lika många deltagare som S & LO.

Tråkigt dock att det inte blev likt de tre föregående åren då LO stod som huvudarrangör och bjöd in samtliga arbetarpartier (S, V, SKP) samt PRO. Bör noteras är att varken Byggnads eller Handels fanns med i S och LOs manifestation.

Vi, SKP & V, försökte hålla på enheten och kommer givetvis att ställa upp om LO kallar framöver.

Fredric Olofsson

Ordförande SKP Gällivare

Vårt land har alla förutsättningar till att kunna förse sina invånare med ren och billig energi. Tillgång till vattenkraft och en väl utbyggd energiproduktion, både på basen av vatten och kärnkraft, har under hela efterkrigstiden utgjort en stabil grund för den svenska industrins utveckling och inneburit goda konkurrensmöjligheter på den internationella marknaden.

För de svenska hushållen har kostnaderna kunnat hållas på relativt rimlig nivå. Länge ansågs det som norm att kostnaderna för ljus och värme inte skulle överstiga 25 procent av bostads-hyreskostnaderna.

Elmonopolen med bland annat privata Eon samt staliga Vattenfall använder sitt dominerande ägande inom energiproduktionen genom att pressa upp priserna för elabonnenterna. Det drabbar hushållen hårt, där de flesta abonnenterna bävar för elräkningen som undergräver familjernas ekonomi. För många låg- och medelinkomsttagare så innebär vinterns energikostnader skuldsättning och hårda sparkrav på andra livsnödvändiga utgifter långt in på året.

Avregleringen av marknaden genomfördes med löften om sänkta kostnader men gav i realiteten rakt motsatt effekt. Konkurrensen som enligt kapitalets profeter automatiskt skulle innebära sänkta priser, har i praktiken slagit ut nästan alla mindre elproducenter. I stället har energimonopol slukat det mesta. Kraftbolagen avvisar kraven på sänkta taxor och väljer att dela ut miljonlöner och bonus samtidigt som de fortsätter att hemlighålla avgångsvederlag för verkställande direktörer. Exempelvis så inkasserade Vattenfalls före detta VD, Lars G Josefsson, 12 milj.kr i avgångsvederlag. Marknadens samfällda uppfattning är att allt fungerar bra. Inte nog med det så får den borgerliga regeringen allt högre inkomster till statskassan genom att energiskatter och moms ökar i takt med stigande elpriser.

Kommunistiska krav

En rimlig åtgärd som borde genomföras omedelbart, är att staten avskaffar momsen på elkonsumtionen som ett första steg. Nästa steg måste vara att återreglera elmarknaden med hänsyn till den svenska befolkningens och den svenska industrins behov.

Elproduktion och eldistribution till en stabil och låg kostnad är även fortsättningsvis en förutsättning för vårt lands utveckling och välstånd. Regleringen på denna grund måste gå hand i hand med koncentrerad forskning och utveckling av nya alternativa hållbara energiformer.

Vi kommunister uppmanar arbetar- och folkrörelserna att verka för att hela energisektorn överförs i samhällets ägo och underställs demokratisk kontroll.

Uttalandet enhälligt antaget av Norrbottendistritktet av Sveriges Kommunistiska Partis årsmöte.

Malmberget 2011 03 19

Fredric Olofsson

Årsmötets Ordförande

För första gången så har den svenska regeringen upplåtit Svensk mark till denna övning och det inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet. Förband från Nato och Partnerskap för Fred kommer att deltaga.

Vi anser att Sverige icke skall deltaga i övningar tillsammans med krigshetsarna Nato och än mindre upplåta svenskt territorium till dessa. Det allt mer tilltagande svenska deltagandet i Nato-sammanhang ser vi som ett ytterligare avsteg från svensk neutralitet och alliansfrihet.

Förra året så bedrevs Nato-övningen Loyal Arrow på svensk mark. Natos ökade intresse för Barentsregionen handlar givetvis om att kunna säkra såväl nuvarande som framtida territoriella intressen och det framförallt utifrån att kunna lägga beslag på regionens naturresurser i olja och gas (Norra Ishavet). I det så ser Nato, lett av USA, Ryssland som ett problem. Risken för ett allt mer spänt läge föreligger. Det kalla krigets dagar är över, då Sovjetunionen pekades ut som den svurna fienden till kapitalismen och dess världsherraväldesträvan. Men det rovgiriga kapitalistiska systemets framfart fortsätter oförtrutet och inte sällan genom vapen- och krigföring. Förlorarna i dessa konflikter är alltid folken som hamnar emellan och riskerar att bli brickor i ett farligt spel som inte gagnar dem.

På Folk och Försvars konferens som nyligen hölls i Sälen så sades det att Sverige måste svara upp till det allt mer överhängande hotet från Ryssland. Dessa ord kom från samma håll som annars brukar framhålla att även Ryssland ingår i Partnerskap för Fred och att Nato-övningar i Barentsregionen inte handlar om ”svara upp mot Ryssland”. Detta visar på ett tvetydigt förhållningssätt gentemot en av sina uttalade partners!

Vi har bilden klar och tydlig. Nato, USA:s förlängda arm, har intressen i regionen samtidigt som de pressar Ryssland genom att försöka omringa landets territorium. Ett allt mer intensivare vapenskrammel av Nato kring Rysslands gränser får Ryssland att i sin tur svara upp. Detta medför en ökad upprustning vilket kan komma att skapa ett förhållande som folken i regionen inte har något att tjäna på. Det är en mycket farlig väg att gå. Men de kapitalistiska intressena kräver en fiende för att kunna verka. För att kunna dölja sin egen dagordning och intressen så måste det finnas ett hot och det oavsett huruvida det är reellt eller fiktivt.

För fred och folkens bästa kräver vi kommunister att:

Sverige inte deltager i militärövningar tillsammans med Nato!

Sverige inte upplåter svensk mark till övningar där krigshetsare likt Nato ingår!

Sverige istället aktivt riktar sin utrikes- samt säkerhetspolitik på att arbeta för svensk neutralitet och alliansfrihet!

Överkalix 2010-01-23

Norrbottendistriktet av

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)

Göran Kieri, Ordförande

Fredric Olofsson, Vice Ordförande

Den 16 november så höll LKAB en extra bolagsstämma där det beslutades om att ombilda bolaget från privat aktiebolag till ett så kallat publikt aktiebolag.

Anledningen sägs vara att det blir lättare att kunna låna pengar på den öppna marknaden.
Bolagsstyrelsen har tidigare beslutat att låta staten ta ut 2,8 miljarder kronor ur bolaget vilket har föranlett att LKAB nu anser sig tvingade till att låna (därav ombildandet).

Trots att gruvfacken protesterade mot detta så tycks de inte se något problem med ombildandet.
Men från kommunistiskt håll så ser vi detta som en del i ledet, från regeringshåll, att öppna upp för en försäljning, privatisering av LKAB. Att samma regering tar ut gigantiska summor från bolaget, för att sedan tvinga dem till ombildning, för att bolaget skall kunna låna upp till sin verksamhet är en högst medveten strategi.

Denna smygprivatiseringsstrategi är inte acceptabel. Vi anser att så pass stora och samhällsviktiga företag som LKAB skall vara och förbli i statlig ägo. Statsdriften är den mest solidariska driftsformen och förhindrar åtminstone att bolagets vinster försvinner ner i privata fickor.

Sverige är idag bakbundna till såväl EU som till det arbetarfientliga Lissabonfördraget, vilket medför att inget skall få hindra varor, tjänster och kapital att flöda fritt. Men genom ett statligt ägande så finns det i alla fall en form av kontroll, ett hinder för giriga privatiseringsivrare att sälja ut företag. Statsdriften av LKAB är även en regionalpolitisk garant för att behålla jobben – då regering & riksdag har ansvar för hela landets arbetsmarknadspolitik så bär de även ansvar för de många arbetstillfällen som det statliga LKAB skapar. Om bolaget vore privat äger inte längre regering & riksdag frågan i samma utsträckning. LKAB är viktig för vår landsända och dess utveckling, därför krävs det även att de statliga företagens styrelser besätts med personer som ser möjlighet och har intresse i att utveckla statsdriften.

Därför motsätter vi, SKP Norrbotten, oss ombildandet av LKAB till ett publikt aktiebolag.
Det kan inte ses som något annat än en smygprivatisering – ett steg mot utförsäljning.

Vi kräver samtidigt att de stora och samhällsviktiga statliga företagen förblir i statlig ägo.
De vinster som skapas i samhället skall komma medborgarna tillgodo och inte tillfalla privata intressen.

Malmberget 091124

Fredric Olofsson
Vice Ordf. SKP Norrbotten

SKP Norrbottens distriktsmöte uttalar härmed sin bestämda uppfattning om att den solidariskt skattefinansierade välfärden måste stärkas.

Den vård som landstingen ansvarar för är i dag utsatt för allvarliga försämringar, orsakat av de privatiseringssträvanden som den nuvarande borgerliga alliansregeringen utsätter den offentliga sektorn för.
När det gäller Norrbottens landstings ekonomi så är prognosen ett underskott om 193 miljoner kronor för år 2011, samtidigt som utgifterna ökar okontrollerat. Där stafettläkartjänsterna från år 2004 kostat skattebetalarna 63 miljoner kronor och nu år 2009 är uppe i 117 miljoner kronor.
Utöver ovannämnda så gör utländska riskkapitallbolag miljardvinster på svensk vård. Vinster som inte går tillbaka till landstingens verksamheter, utan placeras i aktiebolagsägarnas fickor för att sedan slussas till olika skattesmitarparadis på kontinenten. Det här medför onekligen ännu större underskott för landstingen som får allt svårare att leva upp till sina skyldigheter utan att höja skatter, taxor och avgifter för de enskilda brukarna av offentlig vård.

Sammantaget kommer det här att resultera i att det blir de rika med goda inkomster som kommer att ha råd att konsumera de bästa vårdkvalitéer som marknaden har att erbjuda.
De stora grupper av människor, med allt mer försämrade inkomster, som är hänvisade till alliansregeringens utanförskap tvingas i sin tur att avstå ifrån dyrare mediciner och behandlingar.

Norrbottensdistriktet av Sveriges Kommunistiska Parti säger bestämt NEJ till den fria vårdvalreform som alliansregeringen använder sig av.

Norrbottensdistriktet av Sveriges Kommunistiska Parti kräver att 1997 års Hälso-sjukvårdslag, som antagits av Riksdagen, även fortsättningsvis skall vara vägledande. Där varje människa är lika mycket värd. Där behovet skall styra insatserna, och solidariteten genom rättvisa skatter skall finansiera verksamheten. Där lönsamhetsaspekten är underställd principerna om människovärde, behov och solidaritet.

Vi kräver en stärkt offentlig sektor och en skattefinansierad vård och omsorg där inte vinstintressen styr.

Uttalande antaget
Pajala 091122

Göran Kieri
Ordförande
Norrbottensdistriktet av Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)

Sverige knyts allt intimare samman med kontinuerligt krigförande USA/Nato av vår regering och krigsmaktsledning som i allt högre grad ställer svenska stridskrafter till förfogande för krigsaktivisterna.

Genom sammankopplingen med, och öppet ställningstagande för, USA/Nato hotas också Sveriges och svenskars säkerhet genom hämndaktioner från människor som drabbats av dessa samarbetspartners ständiga krigföring.

Den tidigare deklarerade svenska ståndpunkten om neutralitet vid militärkonflikter, som hållit Sverige utanför krigshändelser i nära tvåhundra år, har övergivits i strid mot svenska folkets intresse.

Vi kräver att värdskapet för ovannämnda massiva krigsförberedelsesövning i Norrbotten av Nato med svenskt deltagande, återkallas och att Sverige istället arbetar för en aktiv fredspolitik.

För en fredligare värld! Nej till Natoövningen!

Kurt Björnfot
Ordförande
Norrbottens kommunistiska partidistrikt (SKP)

 

Arbetarklassens egna röda dag, 1:a maj, kom år 2008 att gå till historien i Gällivare kommun.

För vår välfärd
För första gången så genomfördes arrangemanget av en enad front bestående av LO, fackförbunden, SKP, V och S tillsammans. Huvudtemat för dagen var ”För vår välfärd”, det vill säga mot den borgerliga regeringens arbetarklassfientliga politik. Firandet sparkade igång kl. 12.30 men många hade redan samlats tidigare i det för årstiden varma och soliga vädret. Antalet deltagare uppskattades till ca. 400 st. När klockan sedan var slagen så hälsade LO via Steve Ärlebrand alla välkomna och presenterade första talare som var riksdagsledamoten Kristina Zakrisson (S). Hon påpekade i sitt tal, bland annat, att regeringen raserar välfärden och att pengar borde avsättas till en haverikommission. Hon motsatte sig även den pågående utförsäljningen av statliga bolag och efterlyste vad regeringen tänkt sig med såväl LKAB som Vattenfall.

En historisk tillbakablick
Nästa talare för dagen var Bror Wennström (SKP) som i sitt tal inledde med ett, ur arbetarrörelsen, historiskt perspektiv. Från när människorna för drygt 160 år sedan tog upp kampen för mänskliga rättigheter, alla människors lika värde och fram till 1919 då kampen för den allmänna rösträtten gett resultat. Landvinningar gjordes som sedan följdes upp av krav på föreningsrätt och upprättandet av Saltsjöbadsavtalet. Han belyste den kamp som dåtidens personer bedrev, i uppbyggandet av det solidariskt skattefinansierade välfärdssamhället. En kamp där folkrörelserna med fackföreningsrörelsen i spetsen gick i täten i byggandet av det nya folkhemmet.

Bygget – folkhemmet raseras
Bygget, det så kallade folkhemmet håller nu på att raseras av den nuvarande regeringen. Ett systemskifte där det skattefinansierade skall förpassas till historien och det privata skall vara rådande. Där de som har det sämst ställt är de som trycks, förskjuts än längre ner i utanförskap och de som har högre inkomster gynnas. Det ser man genom de höjda A-kasseavgifterna, försämringarna i sjukförsäkringarna, slopandet av förmögenhetsskatten och den statliga fastighetsskatten. En höjning av avgiften till A-kassan har fått närmare 470 000 personer att lämna den. Vem eller vilka det gynnar är inte så svårt att räkna ut.

Bror Wennström belyste även den, av regeringen, aviserade nya sjukförsäkringsreformen som kommer att gälla från och med den 1 juli i år. Där det inte tas hänsyn till hur sjuk eller handikappad du är utan vilken arbetsförmåga du har kvar och där man skall anpassa sig till en arbetsmarknad som inte kan ta emot en och där man riskerar att stå utan ersättning efter 365 dagar.
Nya bostadspolitiken – ett ökande av utanförskapet
Han lyfte även den viktiga frågan om bostadspolitiken där regeringen, med Mats Odell i spetsen hävdar att det är marknadshyror som skall gälla – bruksvärdet ersättas av marknadsvärdet. Att allmännyttan och hyresgästföreningens nuvarande, normgivande hyresreglering skall brytas och vilka förödande konsekvenser det kommer att få och då speciellt i en kommun som Gällivare med rådande bostadsbrist. En ökande segregation i boendet kommer att ta vid, där de som har pengar köper sig bostäder medan de som har det sämre ekonomiskt ställt får nöja sig med det som finns kvar, om något för huvudtaget? Odells och regeringens bostadspolitik kommer det leda till att utanförskapet ökar ytterligare.

Fattig-Sverige återuppstår
Gällande jobbskatteavdragspolitiken, så kommer den medföra att kommunernas skatteintäkter kommer att minska, när varje krona i skattesänkning är en krona mindre till den offentliga sektorns möjligheter i att trygga de vanliga, ärliga människornas livsvillkor. Det framtida Sverige kommer att allt mer likna det gamla ”Fattig-Sverige”, där auktions och anbudsförfarandet, i konkurrens, kommer att ansvara för den framtida vård- och omsorgspolitiken. Det privata kommer ersätta det offentliga och vinstintressena kommer att styra, inte behoven.

Avslutning på SKP:s tal
Bror Wennström rundade av sitt tal med att framhålla det positiva då arbetar- och folkrörelsens olika grenar sammanstrålat denna dag och att det andas optimism och solidaritet, då den borgerliga regeringens politik inte tillåts stå oemotsagd. Han betonade vikten av att vi måste göra oss av med denna regering och dess förödande politik. Han avslutade sitt tal med att rikta all heder åt Handels avd. 20, klubb 800, som tagit fram ett material som eftersträvar och kräver ett gott liv på gamla dar, ”Den gyllene hösten, den tredje åldern” vilken han citerade. (Den som vill läsa mer om materialet kan följa länken till Klubb 800:s nättidning)

Demonstrationen
Klockan 14.00 så hade det blivit dags för uppställning inför demonstrationen. Längst fram i tåget gick musikkåren följt av Margareta Pohjanen (S), bärandes den svenska flaggan. Sedan så gick vi fyra i bredd, V, S, LO och SKP med våra fanor följt av fackförbunden, talarna, bärarna av banderollerna med våra olika paroller och efter det den stora massan med alla plakat. Vi demonstrerade tillsammans för: ” Trygghet & Solidaritet”, ”Att försvara kollektivavtalet”, ”Ett återställande av sjukförsäkring och A-kassa”, ”Jämställda löner”, ”Att värna om våra gemensamma tillgångar”, ”Vår miljö – Vår framtid”. Bland plakaten så syntes budskap som: ”Solidaritet med sjuksköterskorna”, ”Vinsterna av våra naturtillgångar skall satsas i kommunen”, ”Nej till regeringens omvända Robin Hood politik” och många som uppmanade till att värna om kollektivavtalen och höja A-kassan samt emotsatte sig utförsäljningen av statliga företag och aktiebolag.

Sist i tåget gick hyresgästföreningen som riktade klar och tydlig kritik mot regeringens utförsäljning av allmännyttan, omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter och deklarerade sitt avståndstagande till marknadshyror.

10 miljarder till höjda kvinnolöner
Efter demonstrationen så var det dags för ytterligare talare och turen hade kommit till Kalle Larsson (V). Han sade att den nuvarande regeringen raserar välfärden och han avvisade överklassnära tjänster, vårdnadsbidrag och nedskärningar inom barnomsorgen. Han sa även att Vänsterpartiet vill avsätta 10 miljarder kronor till höjda kvinnolöner i kommuner och landsting. Han uttryckte sin solidaritet med såväl Iraks folk som med Palestina och fördömde Israel och USA:s förtryckarpolitik. Frågan om kollektivavtal och Vaxholmsfallet sammankopplades med Lissabonfördraget – att det i fördraget endast är marginella skillnader gentemot EU-konstitutionen. Han framförde att vi alla unisont, för att värna om kollektivavtalen, måste kräva att en folkomröstning om Lissabonfördraget genomförs.

Övriga talare var Stig Eriksson (V) och Gällivares kommunalråd Tommy Nyström (S).

Enade vi stå, söndrade vi falla!
Avslutningsvis så kan man säga att 1:a maj år 2008, i Gällivare, kommer att gå till historien som det första arrangemanget, där S, V och SKP tillsammans med LO och fackförbunden demonstrerade tillsammans. Kanske var det ett genombrott i arbetarrörelsens historia, oavsett så upplevde samtliga jag talat med detta som något positivt och inte en dag för tidigt. Samtidigt som arbetarrörelsen i Gällivare kommun tydligt och klart sänt sitt budskap till borgarna i Rosenbad så har de även skickat signalerna till övriga arbetarrörelsen i Sverige om hur viktigt det är att kunna ena sig. Att vi inte får glömma bort devisen: ”Enade vi stå, söndrade vi falla!”

Fredric Olofsson
SKP Gällivare

Förstår inte Johansson att meningen med en strejk är att man är missnöjd över något och vill få till en ändring? Strejken är en demokratisk rättighet för bättre arbetsförhållanden, inte något som används för skojs skull.

Uttalandet av Johansson måste snarare ses som en groda eller ett förtäckt hot än en uppmaning. Föreligger en strejk inom LKAB i dagsläget? Om inte, så är det enligt mitt förmenande än mer märkligt att yttra sig på det sättet. Det skulle vara som om fackföreningen gick ut med ett uttalande om att ”Bolagsledningens dåliga personalpolitik tvingar oss till strejk”, fast man egentligen inte hade något att invända mot personalpolitiken. Är inte uttalanden av denna typ är mer provocerande än konstruktivt enande?

Avslutningsvis så kan man bara fundera över hur mycket större vinst LKAB hade gjort om förra årets tvådagarsstrejk hade undvikits? Om bolagsledningen inte tvingat gruvarbetarna att vidta åtgärder.

Fredric Olofsson
Kommunalare
Malmberget

Relaterat: ”Vi har inte råd med strejker” (NSD)

De arbetsinsatser som de yrkesgrupper som jobbar inom vård & omsorg gör är av sådan vikt att det egentligen inte går att värdera i kronor och ören, men det vi kan konstatera är att de idag är skamligt undervärderade.

De låga löner som de idag erhåller är inget annat än ett hån mot deras profession.
De styrande i samhället tycks inte ta deras insatser på allvar. Insatser som är ett fundament i den svenska välfärdsmodellen.

Sjuksköterskorna, med sin högskoleutbildning på flera år och nästintill obefintliga löneutveckling måste nu uppvärderas.

En lägsta lön på 22 000-23 000 kr i månaden för sjuksköterskor är fullt rimlig samtidigt som det även bör kunna ges möjligheter till högre lägstalöner lokalt utifrån lokala behov.

Sammanfattningsvis så är det jobb som våra sjuksköterskor gör, egentligen ovärderlig och därför ger vi vårt fulla stöd till dem i deras berättigade kamp för högre löner.

Årsmötet av
Norrbottensdistriktet av Sveriges Kommunistiska Parti
Pajala 080413

Kurt Björnfot
Distriktsordförande

Under de senaste tio åren så har allt fler så kallade friskolor sett dagens ljus i Sverige. Jämfört med länder med liknande förutsättningar som Sverige så har vi, de senaste åren, gått förbi de flesta andra då det gäller uppstartandet av friskolor.

Är då de så kallade friskolorna fria? Svaret blir ja om man ser till det att de är fria från den skyldighet och det ansvar som de kommunala skolorna har. Friskolor erhåller samma summa pengar, per elev, från det offentliga som de kommunala. De åtnjuter samma möjligheter fast de inte behöver leva upp till samma ansvar. Skillnaden i ansvar handlar i första hand om att de så kallade friskolorna kan välja mellan vilka elever de vill ha medan de kommunala skolorna erbjuder alla barn och ungdomar plats som elev.

Förr om åren så talade man om skolor med staten som huvudman och privatskolor förunnat dem som hade råd. Det som sällan lyfts upp i dagens debatt är det faktum att de flesta så kallade friskolor i själva verket är just privatskolor, skolor som drivs i företagsform. När det handlar om att driva företag så är vinst en förutsättning – ingen avkastning är lika med ingen möjlighet till verksamhet. Förut så bekostades utbildningen i privatskolorna av de enskilda så kallade kunderna, elevernas föräldrar. Idag subventionerar kommunerna de privata skolorna (företagen). Så långt gånget är det inte ens i USA eller Holland när det gäller deras privatskolor. Där gäller i hög utsträckning samma privatmodell som vi hade förut i Sverige. Förespråkarna för privatskolor brukar till det mena på att vi i Sverige utvecklat privatskolorna till att allt fler kan ta del av dem – att den gamla modellens privatskola blivit tillgänglig för alla det vill säga fri. Visst har den blivit tillgänglig för fler men knappast fri för alla. Men fast modellen förändrats från förut så finns fortfarande kostnaderna kvar, men betalas nu på skattesedeln.

Som ett alternativ till de allt mer resurssvaga kommunala skolorna så framhåller förespråkarna privatskolorna som något positivt och fräscht. De menar att de kan vara en sund konkurrens för att sporra (!) de kommunala skolorna till att förbättra sig. Men hur ”fri” är en skola som kan neka att ta emot vissa elever? Privatskolorna väljer fritt i valet av elever och då väljer de självklart utifrån vad som är bäst ur ett företagsperspektiv. Desto lägre utgifter, kostnader, desto mer vinst kan de ta ut. När det sedan gäller personalen så väljer man ofta att medvetet anställa obehörig samt yngre personal. På det sättet håller man kostnaderna nere.

Enligt mitt förmenande så skall man inte kunna profitera på någons utbildning – ekonomiskt spekulera på elever och deras kunskaper. Alla barn och ungdomar skall ges samma möjligheter och förutsättningar till en god utbildning.

Genom dessa privata friskolor så underminerar man allt mer den kommunala skolan. Pengarna som kommunerna tvingas betala för privatskolornas elever hade istället kunnat användas direkt i de offentliga skolorna som är öppna för alla.

På så sätt hade man direkt kunnat stärka de bristfälliga kommunala skolorna, som de privata säger sig vara en sporre för, utan att öka klassklyftorna.

Ungdomars utbildning och framtida förutsättningar skall inte få vara föremål för spekulation!

Ingen vinst till företagsägarna på bekostnad av ungdomens utbildning!