SKP Gällivare

• Kommunen måste ärligt framföra vad man vill och menar med en ”Levande landsbygd”.

• Vi anser att man inte kan prata, likt en del politiker, om att man får ”skylla sig själv” om man bosatt sig i en by och exempelvis en skola läggs ner. Andelen personer som är nyinflyttade till byarna är, av det totala antalet bosatta på landsbygden, i de flesta fall en liten del. Men samtliga drabbas av en eventuell skolnedläggning då själva skolan är byns hjärta.
Om retoriken ”skylla sig själv” används så måste kommunen, rakt och ärligt, framhålla att om man väljer att bosätta sig eller stanna kvar på landsbygden så medför en sådan satsning och ställningstagande ovisshet gällande framtiden.
Men att tala i de termerna medför givetvis att man även bör definiera vilka ”premisserna” är för att bosätta sig i tätorterna Gällivare, Malmberget eller Koskullskulle. Ett klargörande om att man bör vara beredd på att samhällelig service kan komma att minska även där.

Vi, kommunister, kan däremot aldrig acceptera uttalanden om ”att man får skylla sig själv”! Det är att frångå sitt kommunala ansvar om att arbeta för alla kommunens medborgares rätt till ett drägligt liv.

Vi vet att en sådan retorik, i konsekvensens namn, är lika gällande för tätorterna och det på grund av att hela inlandet till stor del är föremål för en forcerad utflyttning/avveckling. (Anledning är den bedrivna politiken eller avsaknaden av)

• Menar man allvar med en ”levande landsbygd” så måste en röd tråd löpa genom det politiska arbetet, från lokal, regional till riksnivå. Oavsett politiskt parti så måste de lokala partiorganisationerna stenhårt driva frågan uppåt, till högsta instans. Man får inte rädas att eventuellt behöva gå i klinch med sina egna företrädare på riksplanet.

• Nya finansieringskällor måste till! Tillvägagångssättet måste vara som i föregående punkt. Kravet om ekonomisk återbäring till kommunen är ett måste. Gällivare kommun renderar enorma vinster till statskassan på malmen, skogen och vattenkraften, men hur mycket får vi tillbaka?

• Prestigelöshet är även det ett måste! Man måste kunna inse och erkänna om man inte har verktygen för att kunna skapa en ”levande landsbygd”. En sådan insikt och ett sådant erkännande måste framkomma i dialogen med såväl kommunmedborgarna som med samhälleliga instanser högre upp än på kommunnivå.

Detta är några fundamentala punkter som man dagligen måste arbeta utifrån om man vill att en ”levande landsbygd” inte skall förbli mer än tomma ord!

Ullatti
2010-04-21

Fredric Olofsson
Sveriges Kommunistiska Parti