SKP Gällivare

Inledning
Bror inledde med en återblick till då när alliansregeringen kom till makten. Han tog upp om högerns så kallade ”arbetslinje” där alla förutsätts skall arbeta. Där de sjuka, funktionshindrade och pensionärerna förpassats till utanförskap genom alliansens kränkande och diskriminerande jobb- skattepolitik. Att målet med politiken, i första hand, var att kunna hålla nere arbetslösheten samtidigt som man sänkte arbets- och inkomstskatten och förmögenhetsskatten skrotades. Bror påtalade även att Reinfeldt sänkte sin egen fastighetsskatt med ca. 30 000 kr/år samtidigt som statsministern och andra i regeringen nyligen tillerkände sig själva en inkomstskattesänkning med 13000 kr/mån.
Får i sammanhanget heller inte glömmas att de även införde inkomstgarantier åt sig själva. Även Svenskt Näringsliv och direktörerna fick sig en känga då han belyste de skyhöga bonusar och pensionsavtal de tillskrivits.

Avsägande av ansvar
Den ökande arbetslösheten som alliansregeringen försöker avsäga sig sitt ansvar ifrån var ett annat intressant ämne som belystes. Hur de försöker skylla på den ekonomiska konjunkturkrisen i världen utan att ta i beaktning att de själva är anhängare till och förvarare av den ekonomiska politik som lett till den rådande krisen.

Konsekvenserna av alliansregeringens lönesänkarpolitik
Konsekvenserna för arbetarklassen av alliansregeringens lönesänkarpolitik och näringsminister Maud Olofssons uttalanden bemöttes även de i talet. Den ”trygghet” och ”glädje” som Maud sade sig känna över det samhällsansvar som arbetsmarknadens parter visat på kunde Bror inte förlika sig med. Bror ställde konkret frågan: ”Vad innebär en 20 procentig lönesänkning för de ca. 1000 anställda i LKAB och för Gällivare kommun?” Han ifrågasatte hur det politiska etablissemangets resonemang om att ”konsumtionen måste öka för att skapa nya jobb” skulle kunna förverkligas genom lägre löner, sänkta pensioner och halverade A-kassor. Att konsekvenserna av alliansens politik istället leder till att kommunen förlorar i skatteintäkter samtidigt som kostnaderna för socialhjälp obönhörligen kommer att öka. Att högerns destruktiva, ekonomiska politik kommer att tvinga fram omfattande nedskärningar i de kommunala budgetarna där skolan, vården och omsorgen dvs. kommunens kärnverksamheter kommer att vara de som drabbas värst.

Krav om ekonomisk ersättning av staten
Bror fortsatte med att ta upp om att såväl kommuner som landsting har krävt ekonomisk ersättning av staten men att Reinfeldt deklarerat att ”kommunerna måste lära sig stå på egna ben” samtidigt som samma Reinfeldt sparkar undan benen på kommunerna genom ökade statliga pålagor och frysta statliga skattebidrag. Att detta i akt och mening är att slå in den sista spiken i den solidariskt uppbyggda offentliga sektorn till förmån för privatisering av den allmänna välfärden (skolan, vården och omsorgen).

Röd-Gröna oppositionen
Fortsättningen på talet inleddes med en fråga: – Vad säger då den röd-gröna oppositionen? Jo, de påstår att regeringen är handlingsförlamad och kräver att de måste skrida till handling. SKP:s uppfattning är att denna regering definitivt inte är handlingsförlamad. SKP menar på att alliansregeringen med råge lyckats ta från de fattiga och ge till de rika. Om den röd-gröna oppositionen ställer krav på att den högerledda alliansregeringen skall starta en socialiseringsprocess så lär de få vänta.

Cristina Husmark-Pehrsson, Naivitetsminister?
Bror citerade Socialförsäkringsministerns, Cristina Husmark-Pehrssons kommenterar till regeringens nyligen framlagda vårbudget. I hennes kommentar sade hon ”att pensionerna inte skulle komma följa med de allmänna lönehöjningarna fast konjunkturen skulle vända och menade på att det är positivt. Positivt i den bemärkelse att pensionärerna får det lättare att överblicka sin ekonomi vilket kommer att ge dem större trygghet”.
Bror ställer funderande frågan om socialförsäkringsministern säger så av illvilja eller av ren elakhet? Men konstaterar att det snarare beror på att Husmark-Pehrsson besitter en sådan okunskap gällande de levnadsförhållanden som dagens socialhjälpsbehövande lever under. Att det för henne är så främmande och att hon i sin naivitet tror att regeringens socialpolitik är till gagn för de svagaste grupperna i samhället. Bror avslutar med att Husmark-Pehrsson istället för socialförsäkringsminister borde tituleras ”Naivitetsminister”!

En påminnelse
I slutet av sitt tal så påminner Bror om att det nästa år är valår och påpekar att frågan som vi bör ställa oss är huruvida denna högerregering skall få fortsätta sin destruktiva, ekonomiska socialpolitik efter valet 2010? Att en röst på något av alliansregeringens fyra partier skulle vara ett kvitto på att de hitintills fört en riktig politik. Avslutningsvis så framhöll Bror att han inte kommer att utfärda detta kvitto och tackade för uppmärksamheten.

Sammanställt av:
Fredric Olofsson