Jag läste detta i media idag och trodde att jorden stannat eller att någon annan naturkatastrof hade inträffat:
”Moderaterna vill vidareutveckla sin politik för välfärden och det gemensamma ägandet. Därför tillsätter partiet en arbetsgrupp under ledning av finansmarknadsminister Peter Norman, skriver han och två andra moderata företrädare på DN:s debattsida.
Diskussionen om vanvård och skatteplanering nämns som två exempel där välfärdspolitiken måste breddas.
Arbetsgruppen ska lämna sina förslag till partistyrelsen i slutet av 2012.
Tack vare arbetslinjen samt ordning och reda i ekonomin är Sverige ett av de länder som trots finans- och skuldkrisen inte behöver göra neddragningar i välfärden.
. För oss moderater är detta oacceptabelt. Välfärden finns till för att berika alla med vård, omsorg och utbildning, inte för att göra enskilda personer eller företag rika. Mångfalden och valfriheten är medel för att höja kvaliteten och tillgängligheten, för att stärka egenmakten och ge personalen utrymme och frihet.”
Socialdemokratisk politik med andra ord. Det vi en gång hade. Man börjar känna oro för folkets protester.
Först påför man oss lagar och regler som inte gynnar medborgarna i landet, man plockar bort välfärden, man säljer ut våra gemensamma tillgångar för att inför valet säga sig vilja återta dem. Smart drag men inte tillräckligt smart för att det inte ska genomskådas.
Först och främst övertog moderaterna en ordnad ekonomi, en ordnad ekonomi som inrymde välfärd. Välfärden slösade man bort genom sina skatteavdrag, bidrag till de redan välbeställda. Välfärden slängdes ut till den stora marknaden och riskkapitalbolagen tog över med katastrofala följder för äldrevård och utbildning. De neddragningar i välfärden moderaterna säger de inte behöver göra är redan gjorda innan skuldkrisen. Arbetslinjen moderaterna förespråkar har inte lett till fler arbeten. Det har endast inneburit en neddragning av a-kassan, ingen försörjning vid arbetslöshet vilket belastat socialkontoren. Att skaffa tretusen jobbcoacher arbete är det enda moderaterna åstadkommit. Den offentliga sektorn som skulle kunna ge arbetstillfällen särskilt för våra ungdomar har man nedmonterat. Ord räcker inte här, ska man kunna återupprätta det samhälle och den välfärd man nedmonterat innan valet lär man nog få skrida till handling snabbt, så glöm det och efter valet snurrar jorden och den moderata politiken som de alltid gjort.
Sina misslyckanden skyller man på andra. Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu har länge krävt skärpta lagar och åtgärder mot olaglig vapeninförsel till landet.
”I grunden är det utövare av våld som är ytterst ansvariga och ska fällas till doms för detta. Sedan finns naturligtvis också ett ansvar hos de som långvarigt haft makt och inflytande i Malmö. Det finns också ett ansvar för rättssystemet att skapa respekt för rättssystemet”, säger Fredrik Reinfeldt.
I nästa andetag upprepar vår justitieminister Beatrice Ask samma ord och skuldbelägger Malmöpolitikerna. Samtidigt som hon säger att hon inte ska ägna sig åt politisk pajkastning, men det var ju precis det hon gjorde. Tänk om man hade lyssnat på Ilmar Reepalu som man inte ens vill träffa. Tänk om man tillfört tullmyndigheterna mera anslag och lagfört dem strängare kontroller för vapeninförseln. Det enda man talar om nu är en utredning om hur vapnen kommer in i landet. Men det vet man ju redan. Varför denna moderata ovilja att ta ansvar?
Den försämrade utbildningen har man skuldbelagt våra barn och ungdomar för. Det behövs strängare regler i skolorna, sade Jan Björklund och trodde i sin enfald att strängare regler var resultatförbättrande. Till det behövs medel till skolorna, fler lärare och bättre utbildningsmaterial. Det får man inte genom att sälja ut våra barn till riskkapitalbolagen och privata lycksökare som gör vinst på våra skattemedel. Riskkapitalbolagen för dessutom ut denna vinst ur landet. I de kommunala skolorna minskar elevunderlaget och de ekonomiska medlen räcker inte till en fullgod undervisning.
Jag har två barnbarn i skola här i Kalmar och har kunnat följa utvecklingen. Jag har sett och hört frustationen bland lärarna. Den skola mina barnbarn går i är givetvis kommunal och de gör sitt bästa utifrån den situation de befinner sig i med allt minskande ekonomiska medel. När det gäller regler i skolan har vi anhöriga fått ut en enkät om de trivselregler som gällde i skolan. Men den dög inte enligt det nya regelverket. När jag läste igenom de nya reglerna överensstämde de i princip med de gamla, men de hade glömt en viktig del enligt de nya principerna, straffet. Det stod inte vilket straff som följde för brott mot regelverkat. Ack ja, jag får nog be lärarna läsa på lite bättre. Kanske Dostojevskijs Brott och Straff skulle kunna vara tongivande, enligt Björklundprincipen.
Media: Svd 1, Svd 2, Svd 3, Svd 4, Svd 5,
Dn 1, Dn 2, Dn 3, Dn 4, Dn 5,
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, malmö, skolor, brott, straff,