Hur kan man avsky nazismen och samtidigt älska USA?

Likheterna är slående, särskilt tydliga är de i USA:s utrikespolitik. Men även i inrikespolitiken. USA var länge en rasistisk stat även i politiken. Segregationslagar styrde länge det amerikanska samhället. Även om de nu inte längre är gällande finns den rasistiska tanken kvar även i politiken på den republikanska sidan. Man anser sig inte behöva stifta lagar mot rasism. Det är upp till var och en av medborgarna att välja om man vill hyra ut till svarta medborgare eller låta bli, för att ta ett exempel.

Den amerikanska drömmen om att alla kan lyckas bara man anstränger sig är en elitistisk mardröm. De som inte klarar att klättra upp på samhällets sociala stege lämnas åt sitt öde och skuldbeläggs. De har inte lyckats. De arbetslösa och de fattiga sjuka står utan skydd. Obamas försök att förbättra situationen för de fattiga sjuka kommer att raseras när republikanerna får makten. Den amerikanska drömmen om frihet är friheten att få bära vapen och att använda dessa. Vapen förekommer därför i alla brottssammanhang och för att bekämpa denna brottslighet har USA förvandlats till en polisstat. Poliskåren har en låg utbildningsnivå vilket är vanligt i det amerikanska samhället då utbildning kostar pengar och lönerna inte räcker till både sjukförsäkringsavgifter och utbildning. Det är samma kapital som styr det amerikanska samhället som styrde det nazistiska därför ser vi också likheterna.

Kapitalets gudar skyr inga människooffer. Vi kan läsa i media idag att guldgrävare bränt inne ett åttiotal indianer som protesterat mot deras våldsamma framfart. Där kapitalets talar bränns också människor.

Mellan USA:s utrikespolitik och nazismen kan vi dra ett rakt bindestreck. Jag läser just nu boken En desertörs bekännelse av Joshua Key. En desertör som numera gömmer sig tillsammans med sin familj någonstans i Kanada. Boken bekräftar bara det vi tidigare skrivit om Irakkriget.

Fattiga unga män värvades till kriget med hjälp av lögner. Du och din flickvän ska få en semestertripp till Korea, du ska endast syssla med brobygge på hemmaplan inte skickas ut i strid.

Den rasistiska tanken florerar i USA-soldaternas träning. Sandniggrer, snedögon m.m. ingår i vokabulären. De lär sig att hata fienden. De fick lära sig att Afghanistans hela befolkning bestod av terrorister och de förtjänade alla att dö.

Befälen nötte in sådana tankegångar genom att få soldaterna att memorera ett antal ramsor, en av de vidrigaste är:

Hitta dig en lekplats

Dra dit en massa barn

Släpp napalm utan tjafs

Grillfest hela dan.

Den numera deserterade soldaten berättar i boken om räderna i Falluja. De skickades in i staden för att tillfångata terrorister. De sparkade in dörrar. De band alla av manskön ung som gammal. De fördes bort på lastbilar, vart visste han inte men han såg dem aldrig igen när han patrullerade gatorna i Falluja. De sparkade in dörr efter dörr slog sönder hemmen och stal det de kom över. De hånade kvinnorna som gick i sjal för under sin träning hade de också fått lära att alla muslimer är terrorister. En villfarelse som sprider sig till våra västerländska samhällen. Men de fann inga terrorister på sina räder. Det var helt vanliga hem utan minsta spår av terrorverksamhet. Det var nog också sedan tidigare förstått av befälen om de inte var helt förståndshandikappade men soldaternas uppgift var helt enkelt att terrorisera civilbefolkningen.

När de gick in i Irak möttes de inte av något motstånd, ingen sköt mot dem. Ingen gjorde någonting. Men USA:s soldater dödade. Desertören hade inte tidigare förstått eller fått kunskap om att armén sköt civila obeväpnade. Ofta av rädsla eftersom de var skrämda att tro att Iraks befolkning ägnade sig åt terrordåd, ibland sköt de civila helt enkelt för att de var i vägen. Det var de facto USA som själva var terroristerna. Det förekom ingen terrorverksamhet i Irak tidigare men nu gör det. USA har lyckats att splittra befolkningen och ställa de religiösa fraktionerna mot varandra och har man gått ut i krig mot världens muslimska befolkning får man kallt räkna med att de svarar med de medel de har.

Vi, även jag, fostrades att tro att USA var den goda staten. Denna vanföreställning kommer sig nog av andra världskriget då USA fick hela äran från att ha räddat oss från nazismen medan Sovjet var de som fick offra mest i kampen. Vi fostrades i skolorna att hylla hjältekonungarna i historien. Det var väl överhuvudtaget det enda vi fick lära om vår historia. De kungar som inte förde krig utan föredrog kulturen fick ett löjets skimmer över sig. Folkets historia lärde vi aldrig.

Det är kanske dags att vakna nu ur indoktrineringens mörker. Inga krig har goda avsikter och kapitalets alla krig startar under falska flaggor och våra demokratier är inte så demokratiska som vi tror. Vår gud heter Mammon och vår religion är kapitalet och kapitalet och demokratin går aldrig att förena till en sann demokrati som omfattar alla.

Och Sverige är inte neutralt. Så länge vi samarbetar med USA understöder vi tortyren i interneringslägren och USA:s våld mot den oskyddade civilbefolningen i de länder de intar.

Media: Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Svd 1, svd 2, Svd 3, Svd 4, Svd 5, Svd 6, Svd 7, Svd 8, Svd 9, Svd10, Svd11 , Svd 12, Dn 1, Dn 2, Dn 3, Dn 4, Dn 5, Dn 6, Dn 7,

Läs även andra bloggares åsikter om usa, republikaner, obama, krig, kapitalet, irak, afghanistan,