Diagnosen adhd har blivit skolans vanligaste funktionshinder men det är ett horoskopbegrepp som utöver en reell men sällsynt sjukdomskärna fångar in allt som vuxna betraktar som socialt störande. Det skriver barnläkaren Leif Elinder. Och det har han rätt i. Det är lättare att sätta en stämpel istället för att anpassa systemet i undervisningen. Många av dessa störande barn är ofta endast omogna och klarar inte de krav skolan sätter på självständigt arbete. Många i min generation slapp att diagosisteras då det fanns så tydliga riktlinjer och läraren vid katedern bestämde lektionens gång och vi var färre elever i varje klass och skolorna inte var centraliserade. Nu när man går ifrån de små klasserna och istället klumpar ihop barnen i stora grupper blir dessa oroliga omogna barn ännu oroligare. I en liten grupp klarar även ett barn med ett verkligt funktionshinder undervisningen. Men givetvis är det lättare att ge barnen diagnosen Du passar inte in i vårt samhälle istället för att anpassa samhället så att det passar alla. Hur ska barn med verkliga funktionshinder bli tagna på allvar och få de resurser de behöver om diagnos sätts så lättvindigt?

Media: Svd,

Läs även andra bloggares åsikter om adhd, funktionshinder, diagnos,