Att den svenska arbetarrörelsen befinner sig i en ideologisk och organisatorisk kris är ingenting nytt. Den organisatoriska krisen kan avläsas av det ständigt minskade medlemstalen i både fackföreningar och politiska partierna. Hårdast drabbade är SSU och SKU som snart, om inte utvecklingen vänder helt kommer att sakna medlemmar. Men även SKP är hårt drabbat och i ett akut behov av nya medlemmar liksom SAP.

Den ideologiska krisen är inte lika lätt att mäta, dock är den fullt tydlig. Flera fackförbund liksom SAP har i dag styrelser som inte kan kallas socialdemokrater, utan klassiskt liberala. Ett av flera tecken som tydligt vittnar om den ideologiska krisen är ledande socialdemokraters inställning till religionen. LO:s ordförande, olyckan Wanja Lundby-Wedin har i samma takt som hon gör det ena klavertrampet efter det andra börjat att offentligt vittna om sin starka religiösa tro. Hon skryter till och med om att hon så snart hon hinner deltar aktivt i den kyrkliga verksamheten. S kvinnornas ordförande Nalin Pekgul är inne på samma linje. Den ytterst mediokre konstnären Lars Wilks har gjort att hon känner sig kränkt, hon går dessutom ett steg längre när hon uttalar sig kränkt å miljoner muslimers räkning. Vad är detta för trams?

Wanja Lundby-Wedin och Nalin Pekgul borde veta, bättre än de flesta att arbetarrörelsen alltid har betraktat religionen som en flykt från verkligheten samt att religionens företrädare alltid stått på förtryckarnas sida. I Kulturhuset i Sundsvall finns en skulptur över Sundsvallsstrejken 1879. Den skulpturen visar treenigheten, kyrkan, kapitalet och militären. Det kan väl inte vara så att Wanja känner sig å miljoner kristnas vägnar kränkt av den skulpturen. Arbetarrörelsen har också med framgång tagit musiken till hjälp för att bekämpa religionen. Stig Dagermans text ur samlingen ”Dagsedlar åt kapitalismen” är bekant för följande rader. ”Njut och var förnöjd du får kalvstek i himmelens höjd”. Joe Hill gick ett steg längre. Han stal helt frankt den religiösa musiken och ersatte texterna med egna ord och blev därigenom odödlig.

Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen tillsammans med en enkel grundkurs i marxism borde göra att Wanja och Nalin kom på andra tankar, men icke. Vill man skydda sitt hus från åsknedslag kan man antingen göra som Wanja och Nalin, tillbe asaguden Tor, eller som vi mera upplysta, förse huset med åskledare.

Media: DN, AB

Läs även andra bloggares åsikter om Marxism, religion, Wanja Lundby-Wedin, Socialdemokraterna, Lars Wilks, Nalin Pekgul, Sundsvall, arbetarrörelsen, politik,