I dagsläget så är vargstammen i Sverige liten, 200-300 djur.

Det är inte en livskraftig stam fast den ökat under de senaste åren. Den är i hög grad utsatt för inavel och det beroende på att det är allt för få vargar som lyckas vandra in österifrån (Finland/Ryssland). Norra Sverige, trots de stora nationalparkerna, har inga vargrevir. Det beror givetvis på att stora delar av den ”orörda” naturen är renbetesområde. Vargen ges aldrig möjlighet att kunna etablera sig. De med ”nytt blod” som lyckas ta sig söderut är väldigt få, vilket påverkar artens utveckling negativt.

Som land så är Sverige stort till ytan och skulle kunna inhysa fler individer. Sverige ligger långt ned på listan över vargtäthet, bland de länder som har varg i Europa.

Av 26 länder så ligger Sverige på 21 plats – 0,49 Vargar/ 1000 km².

Antal vargar                            Vargar 1000 km²         Människor km²

1. Makedonien          800                                            31.1                                             82
2. Grekland               2000                                            15,2                                             82
3. Rumänien             3000                                            12,6                                            90
4. Vitryssland            2500                                            12,1                                             50
5. Lettland                   750                                            11,6                                             36
6. Estland                     500                                            11,1                                             29
7. Litauen                     600                                              9,2                                             55
8. Bulgarien               1000                                              9,0                                            67
9. Albanien                  250                                              8,7                                           110
10. Slovakien                 400                                              8,2                                           111
11. Bosnien/Herz.        400                                             7,8                                             79
12. Spanien                  2500                                              5,0                                             91
13. Serbien/Mont.       500                                             4,9                                           106
14. Ukraina                  2000                                              3,3                                             79
15. Portugal                   300                                              3,3                                           115
16. Kroatien                   170                                              3,0                                             80
17. Slovenien                  50                                              2,5                                          100
18. Polen                        700                                              2,2                                           127
19. Italien                       500                                              1,7                                           198
20. Ungern                       50                                            0,54                                           108
21. Sverige                     220                                            0,49                                             23
22. Finland                     160                                            0,47                                           17
23. Tjeckien                     20                                            0,25                                           133
24. Frankrike                   40                                            0,07                                             94
25. Norge                         20                                            0,05                                             12
26. Tyskland                    15                                            0,04                                           230

Källa: Status and Trends for Large Carnivores in Europe, LCiE report for the UNEP-WCMC project ”Biodiversity Trends and Threats in Europe” by the Large Carnivore Initiative for Europe, February 2004.

Att vargarna i Sverige inte tillåts finnas etablerade norröver i landet är givetvis inte bra.

Det medför till att vargpopulationerna koncentrerats till specifika områden (Dalarna, Värmland, Gävleborg, Örebro etc.)

Men vargarna är knappast heller jämnt utbredda i något land. De väljer biotop som passar och söker sig till andra individer då de är flockdjur. Intressant exempel över antalet vargar kontra yta är Minnesota, USA, vilka har 3000 vargar på Sveriges halva yta. Befolkningstätheten i Minnesota är ungefär lik den i Sverige.

Det nu aktuella med vargjakt anser jag inte vara något annat än enskilda jägares intresse (chans) till att äntligen (!) få skjuta ett rovdjur som det finns få av. Jag är inte emot jakt i sig, men jag anser inte att man skall jaga djurarter som knappt finns etablerade eller där artbestånd i landet är svagt. Utspelet om att ”plantera” in vargar för att få nya friska gener är inget annat än en anledning för att tillmötesgå de intressen som ser en fortsatt jakt på varg. Att upprätthålla en stam för att man för nöjes skull skall få skjuta varg! Hur skulle det vara om fler jägare istället utbildade sig i att jaga vildsvin som förökar sig i väldigt snabb takt och förstör åkrar och andra planteringar?

Sedan så finns de så kallade varghatarna som inte förstår att olika arter kan eller bör finnas oavsett om vi människor har nytta av dem eller ej. Att vargen i mångt och mycket lever på älg är naturligt och så måste det få vara. Att man kan se vargen som en konkurrent om älgen och utifrån det vill skjuta bort den kan jag aldrig förlika mig med. De personerna med det synsättet är inte värda att bära titeln jägare i mina ögon. Har samtidigt väldigt svårt att förstå att man kan älska hundar men samtidigt hata vargar.

Tyvärr så är det ofta de som skriker högst som hörs mest och så är fallet med S.G.T:arna (Skjut, Gräv, Tig). De tycks få ett väldigt stort gehör inom jägarkåren. Jag tror inte att så många jägare egentligen håller med dem, men med tysthet så kommer rovdjurshatarna till tals inom den egna kåren/förbunden. Vi får heller inte glömma att Jägarförbundet är en av de största lobbarna till Rosenbad. Om jag inte missminner mig så var de på femte plats att uppvakta riksdag och regering år 2008. Om sedan rovdjurshatarna tillåts att vara oemotsagda inom Jägarkåren så kommer deras särintressen upp till regering & riksdag.

Att det sedan endast skulle vara storstadsbor som förespråkar en stark vargstam är inget annat än nonsens från varghatarna. Genom den retoriken vill de få det till, att det är de som besitter den enda kunskapen och sanningen och själva skall få avgöra i vilken utsträckning vargar och andra rovdjur skall få finnas. Intresset för att vi skall ha livskraftiga rovdjurspopulationer i Sverige är utbrett långt utanför Stockholmsområdet – till och med i varglänen fast det är lägre där.

Vargar, individer som skapar problem skall man givetvis ta itu med, skyddsjakt kan vid vissa tillfällen vara behövligt. Men när man talar om skyddsjakt så kan man heller inte undgå att ta upp frågan om tjuvjakt. Idag så är lagar och regler luddiga och kan ofta heller inte tillämpas juridiskt, vilket inte är bra. Ofta står ord mot ord. I försvar av tamboskap så är det näst intill omöjligt att bevisa huruvida boskapsinnehavare först försökt skrämma rovdjuret eller satt en kula i den direkt. Ett oklart regelverk medför svårigheter att göra en korrekt bedömning. Detta kan i sin tur utnyttjas av de som inget hellre vill än att skjuta (utrota) rovdjur.

De som äger tamboskap skall få hjälp med stängsling. Jägare som jagar med hund måste bli bättre på att skydda sin jaktkamrat om de jagar i område där varg finns. Skyddsvästar, pinglor, tagghalsband. För syvende och sist så är det hundägarens skyldighet att ha uppsikt över sin hund.

Avslutningsvis så anser jag att denna jakt, på en känslig grupp toppredatorer, vara förkastlig.

Vargpopulationen omfattar inte så många individer som på något sätt kan rättfärdiga jakt.

Vad säger att de vargar som skjutits inte har varit vargar med viktiga nya gener?

Nu har det även framkommit att två vargar som skjutits i Gävleborgs län varit ett föräldrapar med 4-6 valpar. Vad händer med dessa valpar? Om de överlever så finns risken att de blir problemvargar.

Med bristande kompetens hos många jägare samt nonchalans till vilka vargar som skjuts visar ytterligare på att Sverige inte är redo för jakt på varg.

Media: barometern.se, barometern.se2, DN.se

Läs även andra bloggares åsikter om Vargjakten, vargstammen, vargar, vargen, rovdjur, flockdjur, politik.