En elvaårig flickas enda önskan att få vara normal, vara som andra, att få ett liv.

1985 sålde Boliden miljöfarligt våtverksslam till militärdiktaturen Chile. Ett land där fackföreningsmän mördades och arbetaren utnyttjades hänsynslöst. Man sålde miljöfarligt material till ett land utan miljökrav. Men materialet blev inte upparbetat det blev liggande och barnen lekte i den svarta sanden. Man byggde sedermera bostäder på avstjälpningsplatsen. Än idag dör barnen eller får svåra skador av bly, kvicksilver och arsenik som slammet innehöll. 11 åriga Jocelyn föddes missbildad och håller nu på att bli förlamad. Jocelyns föräldrar har inte råd att ge henne läkarvård.

Ansvaret vilar på den Chilenska upparbetningsanläggningen . Hur än beklagligt och tragiskt det här än är gick ansvaret över till det chilenska företaget när vi levererade avfallet 1985, säger Bolidens Marchela Sylvander.

Ja, det juridiska ansvaret vilar på den chilenska upparbetningsanläggningen som gick i konkurs för mycket länge sedan. Men var vilar det moraliska ansvaret? Säljer man miljöfarligt avfall till ett land utan miljökrav, jag ställer åter frågan, vem har då det moraliska ansvaret?

Det krävdes inget formellt beslut, säger Tor Borinder chef för enheten för farligt avfall. Möjligt att vi var med i någon diskussion låter han vagt minna sig.

Boliden och svenska staten gjorde profit på detta avfall. Kan inte då de som bär det moraliska ansvaret, svenska staten och Boliden i humanitetens namn skapa en fond för dessa barn så att de åtminstone kan få läkarvård. Men humant tänkande och kapitalistiska storbolag går väl inte att förena.

Media: Aftonbladet, Aftonbladet, SVD, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Boliden, Chile, Miljö, kapitalism, politik,