”Av var och en efter förmåga, åt var och efter behov” har hittills varit en omöjlighet i mänsklighetens historia och enligt de existerande produktivktafternas utveckling eller kanske enbart pga att de privata profiterna har omöjliggjort detta. Varifrån har du tagit fått om bakfoten att de afrikanska länderna har satsat på en socialistisk planhushållning?

Vad gäller sakinnehållet så har hungern konsekvent minskat de senaste 50 åren eller så, mest i de delar av världen som deltagit mest i globaliseringen, tex Indien och Kina. Att det nu går åt fel håll beror på att världen genomlider den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet, och som sådan påverkar den även de fattiga. Det är inte konstigt, och säger även emot en vanlig socialistisk tes, nämligen den att vi måste bli fattigare för att de fattiga ska kunna bli rikare. När rika länders BNP nu krymper ökar även fattigdomen, vilket är helt och hållet logiskt ur ett liberalt perspektiv.

Att det ens finns sådan fattigdom beror till stor del på en misslyckad politik i de fattiga länderna, och den politiken har varit långt ifrån kapitalistisk. Tvärtom har stater nationaliserat industrier och naturtillgångar och stängt gränserna för ”exploatering”, med katastrofala resultat. Afrikas fattigdom är ett resultat av socialistiska experiment som har misslyckats, vad de behöver är frihet och marknadsekonomi, inte ännu mer av motsatsen.

DETTA är vad globaliseringen har åstadkommit.

Du har en poäng där. EUs subventioner är förödande och fruktansvärt omoraliska. Detta är ytterligare ett exempel på hur illa det går när staten och politiker lägger sig i och försöker reglera marknaden.

Sålunda subventionerar exempelvis EU mjölkproduktionen så hejdlöst, att vi fått ett enormt överskott på mjölk här. Denna mjölk görs då om till pulvermjölk, och så säljs den till kraftigt subventionerade priser i Afrikas fattigaste länder, och konkurrerar därmed ut de lokala jordbrukarnas försök att tjäna ihop till sitt uppehälle med hjälp av sina tre-fyra kor.

Om vi i den rika världen skulle börja betala marknadsmässiga priser för både våra egna och importerade varor och produkter, så skulle det förvisso kosta oss en del. Men det skulle definitivt kosta betydligt mindre än alla de miljarder som vi idag göder en massa bananrepublikers diktatorer och deras vänner och släktingar med i så kallat biståndsarbete.

Sluta att rovfiska i deras vatten, och sluta att dumpa vårt subventionerade överskott till priser långt under produktions- och fraktkostnaderna. Se där ett recept som alla — på båda sidor om välfärdsgränsen — skulle vinna enormt mycket på.