MAUD VÄVER EN GOBELÄNG AV LÖGNER
Postat av | Postat i Inrikes | Postat 2009-11-16
Det gäller att hålla sig kvar vid makten. För att kunna hålla sig kvar vid makten krävs att folket hålls i okunnighet, En berömd nobelpristagare yttrade sig ungefär så.
Hur tydligt är inte det bland alliansens politiker? Reinfeldts retorik kan få oss att tro att vår halshuggning som ska ske är en synnerligen trevlig tillställning. När vi sedan klagar säger han att regeringen bara gör vad de lovat.
Lilla Maud är inte lika skicklig. Hon genomskådas mycket lätt. Vad var det vi sa tidigare på den här bloggen? Maud vänder kappan efter vinden. Hennes kritik är inte trovärdig. Maud kände alltså till vattenfalls pantsättning. Hon som påstod att hon var förd bakom ljuset. Det politiska språket tar sig ibland märkliga vändningar. Om alliansen skulle handla klokt skulle de låta lilla Maud följa Lars G Josefsson. Hon är en välsignelse för oppositionen.
Vad har folket haft för nytta av den hysteriska privatiseringen, avknoppningen och utförsäljningen av statliga bolag? Vad händer när hela vår infrastruktur läggs i händerna på privata aktörer som inte behöver ta samhällsansvar?
Den här regeringen har lyckats med det otänkbara, att förstöra det folket under århundrade byggt upp. Det lyckades man med på knappt fyra år. Det går snabbare att rasera än att bygga.
Media: Aftonbladet, Aftonbladet, SVD, SVD, DN, DN, Dagen.
Läs även andra bloggares åsikter om Maud, alliansen, privatiseringar, regeringen, vattenfall,
Både Sossarna och V-partiet har dessförinnan också varit mycket hjälpsamma med att hjälpa till i privatiseringsivern. Minns de många sossestyrda kommuner som privatiserade mer än de borgerliga kollegorna i andra kommuner i Sverige under den förra mandatperioden.
För övrigt är de alla lika benägna att servera amerikanska Gap- och skrikfilmer, såpoperor och allehanda andra program och nyhetsförmedling med total fördumningseffekt.
Ja visst var det så carl P. Herr Persson startade upp privaiseringarna. Det var han som sålde våra lok. Mona är knappast så mycket sämre men blir folkoponionen stark mot privatiseringarna vågar hon kanske inte hålla samma takt som alliansen. Sossarna kan möjligen bromsa utvecklingen något. Socialismen kommer med nästa generation skulle jag tro. När folket får det nog svårt begriper de vad lösningen är.Jag vill inte gå i graven med alliansen sittande vid makten. Jag vill kunna lämna jordelivet i vetskapen att mina barnbarn växer upp i ett tryggt och rättvist samhälle.Och hur ska det gå för mitt resurskrävande barnbarn, kommer att han att få den hjälp han behöver för att utvecklas och inte hamna på sidan om samhället? Han som är så intelligent och så inkompetent.Kommer han att hamna på avfallshögen?
Astrid,
med all respekt för dina tankar och farhågor. Vi tar väl en cirkelrörelse om igen då, tyvärr har jag inga förhoppningar till att de socialdemokratiska gräsrötterna ska kunna hålla högerpolitiken stången. De är alltför opolitiska, utan ideologi och klassmedvetenhet. Därför röstar de på sossarna, skit samma vilken politik som för.
På egen hand klarar sedan Mona Sahlin och Thomas Östros av att föra en i princip lika god högerpolitik som Alliansens. Alla är de ju också med i Bilderberggruppen, t.o.m. Pagrotsky (om han blir med en gång till) och alla är de arbetarklassens förrädare.
Om jag så ska stupa på kuppen väljer jag att se fram emot en långsiktig politik som skapar trygghet för arbetarklassen,- SKP:s. har inte råd att sätta min tilltro till något annat eller opportunisterna där uppe, annars kan vi snart börja be en stilla bordsbön också.
Jo Carl P. Du har alldeles rätt om sossarna även om de skulle sacka farten tillfälligt är de snart i kapp. En tillfällig uppbromsning möjligen kan de åstakomma men det har ju ingen betydelse i förlängningen. Vad har massorna att välja mellan? Ultrahöger eller höger. Socialister och kommunister i alla led på alla fronter måste verka för att socialismen återtar en plats i politiken. Det måste finnas ett val. Men hur får man socialister, rättvisepartister, kommunister att ena sig till en gemensam ståndpunkt? Det är den enda lösningen att enas för att bli starka.
Reformism och opportunism går inte att förenas med de revolutionära krafterna.
Det krävs däremot en lång process för att arbetarklassen ska skolas i klasskamp inte i reformism, annars leds den bara tillbaka till högerpolitiken. Allt till höger om kommunismen, hela floran av partier inom detta spektrum skyddar det bestående klassamhället i olika skeden av klasskampen och alla på sitt sätt.
Det är finurligt genomtänkt när de olika partierna polemiserar med varandra för att dölja att de sist och slutligen verkar för samma sak, nämligen att den privata egendomsrätten till produktionsmedlen och den privata förmögenheten står oantastad. Därför diskuteras enbart sakfrågor av underordnad betydelse. Det grundläggande för hur samhället är konstruerat och till förmån för vem berörs aldrig.
Ska vi någonsin komma ur detta ekorrhjul måste vi slå vakt om och enas kring vår egen politik, inte sätta vår tilltro till det som på ett mycket subtilt sätt kamouflerar och förblindar arbetareklassen, dess förrädare- socialdemokratin. Med denna har vi ingenting gemensamt. Majoriteten av arbetarklassen måste naturligtvis också komma till denna insikt, för en socialism värd namnet.