De nya aktivitetsersättnings- och sjukförsäkringsreglerna har skapat turbulens både i media och politiska debatter. Vi har gång efter annan kunnat läsa om personer som drabbats av försäkringskassans godtyckliga beslut. Sjuka tvingas ut i arbete fast de egentligen är sjuka. Arbetsgivare vägrar att anställa sjuka och funktionshindrade. De nya reglerna innebär till exempel att en 60-årig snickare från Umeå som inte klarar sitt nuvarande yrke på grund av sjukdom eller som har blivit arbetslös kan tvingas att flytta ned till Hälsingborg för att ta det arbete som erbjuds. Det även om arbetet är ett vikariat och en halvtidstjänst. De nya sjukförsäkringsreglerna tar inte hänsyn varken till ålder eller sjukdom. Det är endast arbetsförmågan som räknas. Alla sjukskrivna har någon form av arbetsförmåga kvar men kan denna arbetsförmåga omsättas praktiskt i ett befintligt arbete? Den sjuke ska alltså konkurrera på den öppna arbetsmarknaden med friska individer.

Men nu har en dom i Länsrätten i Gävleborg kunnat tala om vad lagen egentligen säger om de som hamnar i den situationen.

Länsrätten gör följande bedömning:
När en sjukdom och dess konsekvenser är fastställda bör tillämparen bedöma om eventuell bibehållen arbetsförmåga kan utnyttjas av den försäkrade för att försörja sig själv genom ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. I sammanhanget framgår av avgöranden från regeringsrätten bl.a. – att det inte kan vara rimligt att bedöma den försäkrades arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre än att hon eller han faktiskt erbjuds det arbete – om sjukdomen medför att den försäkrade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i en mycket begränsad omfattning.
Av intresse i sammanhanget är att avsikten med renodlingen av socialförsäkringen ska vara att de som av – Försäkringskassan bedöms vara arbetsföra i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete också ska vara arbetsföra av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Med normalt förekommande arbete avses vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga i full eller närmast full omfattning. Ett sådant arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos en arbetstagare.

Denna dom visar på Försäkringskassans grava felbedömningar. Det ska inte gå att hänvisa en av läkare sjukskriven person till fantasiarbeten. Länsrätten ger ett klart och tydligt besked härom. Inte bara att arbetet som sådant ska existera utan också att den sjuke faktiskt erbjuds detta arbete. Man ska inte heller cyniskt kunna säga till en sjukskriven ”att du får väl ligga och arbeta.”

Men det är till sådana vansinnesbeslut de nya socialförsäkringsreglerna leder. Det är regeringen fullt medvetna om därför har all beslutsrätt lagts på handläggarna. Inte ens generaldirektören kan ändra ett beslut. Alltså kan ingen högre upp i hierarkin ställas som ansvariga för felbeslut. Handläggarna måste dessutom följa de regler som regeringen dikterat. Det systemet är beprövat och välkänt av många diktatorer. Hitler begagnade sig av denna ordning. Vår demokrati innehåller snart inga demokratiska lagar och regler.

Med detta som bakgrund fann allmänheten det ytterst orättvist att friska kriminella individer skulle uppbära understöd från våra trygghetssystem. Försäkringskassans jakt på kriminella fuskare kan vi tacka de som skrivit till socialdepartementet och till ledningen för försäkringskassan för. Vi ska tacka de bloggare som gång efter annan påpekat detta i sina bloggar. Utan allmänhetens påtryckningar undrar jag om försäkringskassan skulle bekvämat sig med att undersöka till exempel Thomas Möllers ersättning på 17000 kronor per månad? Kanske pengarna nu räcker till rättvis bedömning av de som verkligen är sjuka?

Media: E24

Läs även andra bloggares åsikter om sjukförsäkringsreglerna, Umeå, Försäkringskassan, Thomas Möller, FK, politik,