Finland och förintelsen
Postat av | Postat i Utrikes | Postat 2009-01-28
Henrik Arnstad intervjuades i SVT´s Kulturnyheterna den 26/1 angående den nya forskningen om Finlands samarbete med det fascistiska Nazityskland under andra världskriget (2a V.K.). ”Bilden av Finland under 2a V.K. som det lilla landet som anfalls av Sovjetunionen, verkar vara på väg att krakelera.”
Arnstad säger i intervjun att ”Finland står mitt i en omvärdering av sin historieskrivning och hänvisar till Oula Silvennoinen som i sin nya bok ”Salaiset Aseljet,” vilken i den avslöjar en fram till nyligen helt okänd enhet ”Einsatzkommando Finland” (Einsatzkommando = mobil dödspatrull) inom den finska krigsmakten. ”Samarbetet mellan finska och tyska myndigheter hade som syfte att mörda kommunister och judar på den norra östfronten och därmed var Einsatzkommando Finland en del av förintelsens initialskede,” säger Arnstad.
Den nya forskningen visar framför allt två saker: Den gamla myten om att Finland förde något sorts separatkrig under 2a V.K. kan förkastas och visar att Finland alltså var en axelmakt, ungefär som de länder som var allierade till det fascistiska Nazityskland.
En del av den nya forskning Arnstad hänvisar till är en rapport från Finska Riksarkivet vars huvudupphovsman tycker att Arnstads tolkning är överdriven. Lars Westerlund docent i historia säger att det inte finns några belägg för att det var den judiska etniciteten som var grunden för dessa utlämningar. Rapporten talar om 51 judar som lämnades ut till Tyskland och hela forskningen visar att antisemitismen var en levande del av det finska politiska livet under 2a V.K. ”Det fanns ingen aktiv vilja att deltaga i förintelsen säger Arnstad men det blir ett deltagande ändå eftersom man lämnar ut judar till Tyskland och man visste ganska väl vad som skulle komma att hända med dessa.”
Finlands syn på det egna landets roll under 2a V.K. verkar nu vara på väg att ändras. ”De gamla generationerna av krigsveteraner som satt sitt märke på debatten är på väg bort, Det kommer en ny generation historiker som inte tyngs av nationalistiska band.”
Vi SKPare skulle kunna tillägga att det fanns ett utbrett kommunisthat inom Finlands överklass långt före det finska klasskriget, något som naturligtvis fortsatte både nationellt och internationellt under 2a V.K. Vi får heller inte glömma att Finlands organiserade form för att döda kommunister och judar via dödskommandon till del sponsrades av nationer som Sverige och Storbritannien genom att dessa sände vapen, ammunition, bl.a. stridsflyg till Finland, färdigmålade i Bromma med blå svastika på, klara att sätta in mot kommunismens fäste, Sovjetunionen.
Eftersom Finland var en del av förintelsen, så var Sverige det också. Det svenska kapitalets och den politiska ledningens sympatier hade kunnat bli för uppenbara om Sverige officiellt hade bistått det fascistiska Nazityskland. Med Fascist- Finland gick det dock bättre, utmålat som det lilla oskyldiga landet med de tappra soldaterna. Dock borde också forskare i Sverige liksom i Finland som inte ”tyngs av ett nationalistiskt förflutet” sätta igång med att reda ut sin del av fascistkollaborationen. Där finns en hel del att hämta, bl.a. hur Sverige och med socialdemokraternas goda minne sände tillbaka norska motståndsmän och partisaner över gränsen, direkt i händerna på SS.
En annan sida av saken är Finlands koncentrationsläger liksom Sveriges systematiska uppbyggande av arbets- och interneringsläger för kommunister som samlingsplats för dessa fram till de tyska fascisternas förväntade seger mot Sovjetunionen. Nu gick det ju inte som planerat, tyskarna liksom finländrna fick vandra ”vägen tillbaka” och 1943 stängdes det sista lägret i Sverige. All dokumentation förstördes och ingen åtalades, trots att förövarna är kända.
Kjell Bygdén
Läs även andra bloggares åsikter om Finland, Kulturnyheter, historia, Nazityskland, koncentrationsläger, politik,
Enligt SVT´s Kulturnyheter uppgavs 51 judar, något som tillbakavisas av Oula Silvennoinen. Han har i ett enskilt dokument funnit att ca 180 personer utlämnades. Av dessa var 12 personer av judisk börd.
”Underrättelsetjänsten överlämnade åtminstone 520 fångar, som ansågs vara aktiva kommunister – i huvudsak politiska kommissarier, till tyskarna i norr. Av dessa personer var 49 identifierade som judar av de finska myndigheterna. (Om Förintelsen)
De finska myndigheterna verkar ha handlat enbart till en antikommunistisk motiverande grund. Det vill säga, de lämnade inte över någon bara för att vara jude. Snarare, i deras ögon, som jude ökade sannolikheten för att vara kommunist också”
Jag har inte hört talas om ett einsatzkommando inom den finska armén under 2vk men har det funnits är det bra att sådant kommer upp till ytan. Det är alltid bra att gå igenom och få ett avslut av vad som hände under den perioden. Finnarna var, precis som de flesta, inga helgon, bl.a. har det ju framkommit att många sovjetiska krigsfångar dog av svält i fångläger (att det var livsmedelsbrist mm. förringar inte det faktumet).
Detta sagt vill jag kommentera Kjells blogginlägg, han ger en bild av ett fascistiskt Finland som med full kraft deltog i förintelsen. Vad han glömmer är att Finland hade både judiska officerare i sin armé och en fältsynagoga, den senare unik även bland de allierade. Han domderar sedan vidare att Storbritanien och Sverige understödde det finska deltagandet i förintelsen och förföljelsen av kommnister. Det är mycket möjligt att en del av det krigsmateriel användes på sätt som bröt mot Genevekonventionen men att dra hela leveranspaketet, som skickades för att en liten demokratisk nation skulle kunna försvara sig mot en gigantisk totalitär kommunistisk krigsmaskin, över en kam är löjeväckande. Jag undrar om Kjell tycker att de sovjetiska vapenleveranserna till den republikanska sidan i Spanska inbördeskriget var lika fel, eller är det enbart vapenleveranser till frihetskämpar/motståndsmän som kämpar mot kommunistisk totalitärt förtryck som är fel? Att sen de plan som sattes ihop i Sverige målades med en svastika är inte så konstigt, om man kan sin historia. Det finska flygvapnet hade svastikan som symbol innan nazisterna i tyskland tog till sig den, den finska ligger dessutom ner medan den tyska står på kant, den finska svastikan har således inget med nazismen att göra. Nej, bilden av Finland av det lilla tappert kämpande landet är inte fel, men det betyder inte att man inte ska ta upp och granska missdåd som Finland begick. I fortsättningskriget var det visserligen Finland som var anfallaren men dom tog i princip enbart tillbaka områden som Sovjet ockuperat (att Sovjet precis som Israel gör i dag, ockuperade områden har väl förstås ingen betydelse eftersom Sovjet ju var kommunistiskt). Tyvärr innebar detta att dom indirekt hjälpte Tyskland men dom vägrade hjälpa fullt ut, t.ex. fullföljde inte finnarna omslutningen av Leningrad.
Med detta vill jag, som sagtm inte förringa de övergrepp som begicks av finska krigsmakten, varken under 2 vk. eller det finska inbördeskriget 1918, det bör och ska komma upp till ytan. Eftersom jag nu även kom in på finska inbördeskriget så bör ju också nämnas att trots de övergrepp som begicks av båda sidor under inbördeskriget så genomfördes en framgångsrik demokratiserings och försoningspolitik. Speciellt den senare kom ju som en förvåning för sovjet och kommunisterna när Finlands så brutalt överfölls 1939. Jag undrar hur den demokratiserings och försoningsprocessen hade gått om de röda hade vunnit inbördeskriget, med sovjet som granne och 1900-talets kommunistiska diktaturer i åtanke så tror jag knappast att Finlands folk hade fått sin demokrati, åtminstonde inte så tidigt.
Kjell säger att det fanns ett utbrett kommunisthat inom den finska överklassen, detta tror jag absolut är sant, men om den ena sidan leder till demokrati och den andra till diktatur led i koppel av en vida större diktatur till granne som med vapenmakt, okupation, deporteringar lägger under sig områden och deporterar och terroriserar hela folkslag så skulle jag varje gång välja den finska överklassen. Detta skulle jag göra utan att tveka, och eftersom det ledde till en demokrati skulle jag även ha möjlighet att protestera och göra något åt övergreppen som skedde i dess namn, i den kommunistiska alternativet hade jag blivit arkebuserad.