”Demokratins monster”, av Ian Kershaw, publicerades i Sydsvenska Dagbladet 10 februari 2008. Följande insändare skickades till SdS den 13: februari, men tidningen vägrade att publicera den.

Som “expert på Hitler och Tredje riket” visar professor Ian Kershaw en förbluffande nonchalans och okunnighet. Han skriver: ”…den 30 januari 1933, utnämnde president Paul von Hindenburg Hitler till regeringschef, eller kansler, främst för att han inte kunde hitta någon annan lösning.”  Kershaw bör omedelbart konsultera Herbert Tingstens Nazismens och fascismens idéer, Ratio, 1992, i vilket han skulle lära att:

”Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerliga, antisocialistiska folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning”.

Hindenburg’s utnämning av Hitler som statschef var en statskupp, som de borgerliga, alltså överklassen, ansåg nödvändig därför att antalet röster för Nazisternas var nedåtgående (från 37% sommaren 1933 till 33% på  hösten). I samband med kuppen arresterades 81 kommunister som hade valts till den tyska riksdagen.

Kershaw: ” De (tyskarna) upplevde att demokratin hade svikit dem. Deras land var delat, utblottat och förnedrat. Det behövdes syndabockar.” Det var inte ”tyskarna” som stödde Nazisterna. De var överklassen, medelklassen och de småborgerliga. Rösterna från arbetarklassen var mycket få.

I sitt expertutlåtande nämner Kershaw inte att de fascistisk nationer i 1920- och 1930-talet – Italien, Tyskland och Spanien – var kapitalistiska samhällen, och fick som sådant entusiastiskt stöd av kapitalister i andra västländer, inte minst Storbritannien, USA och Sverige. I augusti 1938, nästan precis ett år innan Tyskland angrepp Polen, skrev Winston Churchill en artikel i den amerikanska tidningen Collier’s i vilken han lovordade Mussolini och Hitler därför att de hade räddat sitt folk från ”den bolsjevikiska smittan”. Kopior av artikeln kan beställas från New York Public Library.

I den västerländska mytologin som återges i massmedierna är kapitalismen, fascismen och kommunismen tre olika fenomen. Detta är en falsk beskrivning. Fascismen var och är en specifik form av kapitalismen, vilket Tingsten betonar.

Det var naturligtvis fascisternas mål om att tämja arbetarklassen (bl a genom att krossa fackföreningar) och förinta Sovjetunionen som lockade de borgerligas stöd. Redan 1923 fick Hitler det första finansiella bidraget från stora tyska företag i form av 100.000 reichsmark i guld (The Rise and Fall of the Third Reich, William L. Shirer, Simon and Schuster, 1959). Detta stöd växte kontinuerligt fram till 1933, och utan det hade Hitler aldrig kommit till makten.

Stora amerikanska företag som GM, Standard Oil (numera Exxon), ITT, Ford och IBM var ivriga investerare i Hitlers Tyskland. Hitlers regering var IBM:s största kund utanför USA. Företagets hålkortsystem användes för en rad administrativa uppgifter, bland annat för att kartlägga politiska motståndare, judar, romer och andra som skulle oskadliggöras.

Kapitalisterna fick sin belöning. Under 1930-talet gjorder tyska storföretag rekordvinster medan arbetarklassens reallöner sjönk med ca 25% (Late Capitalism, Ernest Mandel, Verso, 1978). T ex från 1936 framöver tillverkades motorer för den tyska arméns pansarvagnar av Opel, ett dotterbolag till GM. Moderbolaget fick bra utdelning på sina aktier i Opel både under och efter kriget.

Vill Kershaw och SDS-läsare inhämta kunskap om Nazismen bör de studera såväl Tingstens bok som Franz Neumanns Behemoth: The Structure and Function of National Socialism 1933-1944, vilken kan lånas från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Den innehåller en lysande beskrivning av Weimarrepublikens uppkomst och fall.

Kershaw visar sin ideologiska blindhet när han hänvisar till Hugo Chavez som ett hot mot demokrati. Chavez har flera gånger utnämnts som president i Venezuela i val som har godkänts som rättvisa av internationella observatörer. Han ordnade en folkomröstning förra året angående föreslagna ändringar i Venzuelas grundlag. Hans förslag blev avvisade av folket. Chavez har underordnat sig folkets beslut. I vad består hotet mot demokrati?

Kershaw nämner inte statskuppen mot Chavez som ordnades av USA 2002. I Kershaws värld är en väpnad kupp mot en vald statschef tydligen inget hot mot demokrati.

I Washington sitter en president som kom till makten genom omfattande valfusk 2000 och 2004, som har brutit mot grundlagen åtskilliga gånger, och som uppenbarligen struntar i folkets vilja. Men Kershaw har inga kommentarer.

Angående Kershaws påstående att Milosevic ”uppeldade” den serbiska nationalismen, bör professorn studera Milosevics berömda men sällan lästa tal i Kosovo 1989. En översättning till engelska av BBC finns på emperors-clothes.com/milo/versions.htm

Om Kershaw vill analysera hot mot demokrati kan han börja med att beskriva det stöd som västmakterna har gett en lång rad diktatorer, inkl Suharto och Saddam Hussein, som fick betydlig finansiell och militär hjälp från Ronald Reagans regering.

I dagens läge är det uppenbart att regeringen i Washington är det största hotet mot demokrati, både inrikes och internationellt. Men Kershaw verkar vara helt ovetande om detta.

Peter Cohen

Andra som också bloggar om:Kapitalism, Nazism, Fascism, Politik.