Detta är ett debattsvar till Peter Bodor på debattsidan NSD. Läs vår brevväxling i Jätten Coca-Cola och lilla gumman på berget.

Peter Bodor skriver att han inte vill gå i debatt med mig. Jag förstår det. Det finns alltför många fakta som talar till Coca-Colas nackdel.

Jag är helt övertygad, Peter Bodor, om att Coca-cola gör sina goda insatser här och där. Med den enorma vinst som tillfaller Coca-Cola vore det absurt om de inte gjorde sociala insatser, som rent vatten till en del skolor i Guatemala, som exempel. Dock anser jag inte förbättringarna tillräckliga. Coca-cola är en multinationell jätte som helst etablerar sig i utvecklingsländer där man kan exploatera både miljö och människor.

Och precis som Peter Bodor skriver i ett privat brev till mig så rättar man sig efter de lokala miljökraven vilka inte är särskilt hårda i fattiga utvecklingsländerna.

Jag har varit i kontakt med en volontär från Guatemala. Hon kunde berätta att Coca-Cola där delar ut gratis Coca-cola till fattiga barn. Deras tänder fräts sönder och många går nu med endast bruna stumpar kvar i munnen. Längre än så sträcker sig inte Coca-Colas ansvar.

Coca-cola är starkt kritiserad för sina reklamkampanjer i tredje världen. Där har Coca-Cola satt sina priser att de är precis inom räckhåll för de fattigaste. Man för fram Coca-cola som en västerländsk livsstil och får ungdomarna att känna skam över de traditionella drycker som oftast är betydligt mer näringsriktiga. Som i Indien nimbu pani, lassi panna och sattu. Cary Fowler, ekonom vid FN-kommissionen för undersökningar av transnationella företag har sagt: Fattigt folk i tredje världen ser i företagets reklam hur Coca-cola och Fanta likställs med lyckliga, välnärda ofta vita meddelklassfamiljer. De fattiga som vill sina barns bästa köper alltså Coca-Cola eller Fanta åt sina barn, eller ännu värre, de börjar köpa det åt sina spädbarn. I stället för modersmjölk får barnen Coca-Cola. Vilket förorsakar näringsbrist hos barnen.

Nu kan man kanske tycka att Coca-cola inte kan ta ansvar för vad föräldrar stoppar i sina barn. Men bland fattiga människor i utvecklingsländer är utbildningen mycket låg. Okunniga människor tar till sig reklamens budskap. Det utnyttjar Coca-Cola på det skamligaste sätt.Coca-Cola har ju också fått skampriset ” Bad Product Awards” på grund av tvivelaktig marknadsföring.

Coca-Cola skapar arbetstillfällen i låglöneländerna. Många har beretts arbeten i de stora fabrikerna. På vilka villkor? Coca-Cola bedriver rent arbetarförtryck. Jag kan räkna upp en hel del brott mot mänskliga rättigheter. Åtta fackligt aktiva arbetare dödade vid Coca-Colas fabriker i Colombia. Fackliga aktivister vid Coca-Colas fabriker i Turkiet och Indonesien har avskedats. Coca-Cola har förhindrat arbetare att organisera sig fackligt vid fabrikerna i Nicaragua. I Guatemala samarbetade företagsledningen och dödsskvadronerna i landet (har stått att läsa om i den amerikanska LO-tidningen 1980) Hela fackets klubbstyrelse på fabriken var uppsatt på dödslistan och 1980 mördades två, vilket då ledde till en världsomfattande bojkott mot Coca-Cola.

I Indien startade advasikvinnorna från Plachimada aktioner en kort tid efter att Coca-Cola återetablerat sig i Indien 1993. Byrådet hade gett Coca-Cola tillstånd att borra en brunn istället borrade man sex stycken som man försåg med högeffektiva pumpar. Grundvattennivån sjönk från 45 meter till 150 meter. Vad Coca-Cola sedan gjorde var att förorena den lilla mängd vatten som fanns kvar. Brunnarna i området torrlades och kvinnorna tvingades att vandra upp till sex kilometer för att få färskt vatten.

Avfallsvatten dumpades i torrlagda brunnar som endast var avsedda för torrt avfall. Under regnperioden spred sig föroreningarna som innehöll både bly och kadmium över åkermarken. Dessutom minskade skördarna med tio procent. Representanter för stammarna har anmält Coca-Cola för förorening av vatten och källor och reservoarer samt för oansvarig borrning som förstört flera skördar. De kräver skydd av traditionella dricksvattenkällor.

På grund av sitt tillvägagångssätt ombads Coca-Cola att förklara sig inför byrådet men man avböjde. I stället försökte man köpa byrådets ledare Anil Krishnan för trehundra miljoner rupier.( 4.5 miljoner kronor) Trots att byrådet drog in sitt borrningstillstånd fortsätter Keralaregeringen att skydda miljömarodörerna. De och deras experter hävdar att det är på grund av jordbruken grundvatten nivån sjunkit. Trots att grundvattennivån sjunkit drastiskt i närheten av alla Coca-Colas fabriker. Coca-Cola har nu tvingats att vidta åtgärder för att minska vattenåtgången och då återstår det att se om dessa åtgärder har en positiv inverkan.

Advasikvinnornas kamp för miljön förs nu vidare av jurister, parlamentariker, vetenskapsmän och författare. Vandana Shiva är en förgrundsgestalt i kampen och fick Bull-Shit priset av företagens sympatisörer för sin kamp för miljön och de fattigas överlevnadsvillkor. Ett i sammanhanget ärofullt pris vilket fler borde göra sig förtjänta av.

Hon skriver att Planetens hydrologiska cykel är en vattendemokrati ett fördelningssystem för alla levande arter. Och utan vattendemokrati kan det inte finnas ett demokratiskt liv. Vatten människans livsnödvändighet får inte ägas av privata aktörer.

Andra som också bloggar om: Coca-Cola, Guatemala, miljö, politik.